Heliga stalledräng I
Rembrandt van Rijn: Steningen av St. Stefanos målad i olja på ek 1625. Finns numera på Musée des Beaux Arts de Lyon
St. Staffan och hans dag är naturligtvis en dag som hålls i helgd och ära här på bloggen, helgondagar med hästanknytning och musikaliska traditioner tillhör naturligtvis de oumbärliga på Barockbloggen.
Som en människa under barocken var jag på Annandag jul , St.Staffans dag.;jag hade inte tillgång till internet. Men böcker hade jag i riklig mängd. St. Staffans dag kunde alltså inte uppmärksammas på sin rätta dag på bloggen. Därför blir det nu en kompensation i julkalendern som först nu vaknat till liv efter julmoratoriet:
Medeltida svenskar hade varken tillgång till böcker eller internet, inte ens prästerna var alltid så insatta i historia. Helgonlegenderna var desto mer kända och populära. Där blandades friskt fakta och fiktion, något som fortfarande är populärt i den stora faction-genren inom litteratur och film.
I folklig tradition är St. Staffan en populär gestalt. Han är inte enbart Stefanus i Apostlagärningarna som stenades till döds för sin kristna tro medan Saulus/Paulus såg på och vaktade kläderna åt dem som gjorde det svettiga jobbet. I folkmun är han också den svenske Staffan (egentligen hette han Stenfinn) som kristnade Hälsingland sammanblandad med en pojke som skulle varit stalledräng hos kung Herodes när Jesus föddes i Betlehem.
Denne legendariske gestalt förknippades också med den historiske Stefanus vars helgondag Annandag jul blivit. På så sätt blev St. Staffan också kopplad till barnamorden Herodes beordrade när vise män från Orienten sökte en nyfödd kung i Judéen. Alltså: Stefanus var en ung stallpojke när Herodes dödade småbarnen i Betlehem. Han trodde genast på Jesus och blev martyr i 40-årsåldern för sin kristna tro. Tusen år senare kristnade han Hälsingland. Hänger ni med?
Som en människa under barocken var jag på Annandag jul , St.Staffans dag.;jag hade inte tillgång till internet. Men böcker hade jag i riklig mängd. St. Staffans dag kunde alltså inte uppmärksammas på sin rätta dag på bloggen. Därför blir det nu en kompensation i julkalendern som först nu vaknat till liv efter julmoratoriet:
Medeltida svenskar hade varken tillgång till böcker eller internet, inte ens prästerna var alltid så insatta i historia. Helgonlegenderna var desto mer kända och populära. Där blandades friskt fakta och fiktion, något som fortfarande är populärt i den stora faction-genren inom litteratur och film.
I folklig tradition är St. Staffan en populär gestalt. Han är inte enbart Stefanus i Apostlagärningarna som stenades till döds för sin kristna tro medan Saulus/Paulus såg på och vaktade kläderna åt dem som gjorde det svettiga jobbet. I folkmun är han också den svenske Staffan (egentligen hette han Stenfinn) som kristnade Hälsingland sammanblandad med en pojke som skulle varit stalledräng hos kung Herodes när Jesus föddes i Betlehem.
Denne legendariske gestalt förknippades också med den historiske Stefanus vars helgondag Annandag jul blivit. På så sätt blev St. Staffan också kopplad till barnamorden Herodes beordrade när vise män från Orienten sökte en nyfödd kung i Judéen. Alltså: Stefanus var en ung stallpojke när Herodes dödade småbarnen i Betlehem. Han trodde genast på Jesus och blev martyr i 40-årsåldern för sin kristna tro. Tusen år senare kristnade han Hälsingland. Hänger ni med?
Continuari
Kommentarer
Trackback