Barock-Olga rider nästan som motsatsen till islandshästridning till vardags och har aldrig riktigt fastnat för tölt i branta fjäll. Men detta var innan den 29 december 2011. Hästvännen Maj-Britt har sin häst Gyllir hos Ofelás i Puoltsa och hon bjöd mig dit för att se hur hästen hon skaffat efter barockhästarna Pålle; som dog så tragiskt  och Grace och Sunny (också akademiskt ridna), som bara var foderhästar, artar sig. Lite konstigt och mycket svårt var det med en femgångarhäst i islandshästelitklass för henne i början. Men nu ville hon visa mig hur fin han blivit.

Gyllir är samma ord som svenskans Gyllene och när man ser honom förstår man-finare fuxfärg finns inte. Finare hästkompis än Maj-Britt finns inte! Jag har tur som har många sådana fina hästkompisar.

Skeptisk som jag är till stela islandshästar med motor, men utan samling, satt jag upp på vackre Gyllir med förväntan att känna mig som en klumpig nybis på en skumpig häst som rids med konstiga och övertydliga hjälper. Döm om min förvåning när han inte alls motsvarade detta. Först var det jättekonstigt, som jag trott, och jag fick honom inte ens i vänster galopp.

Hemskt stelt i början-hjälp hur gör man?!

Men efter en liten promenad till ovalbanan då jag red skolor hela vägen och den där Craig Stevens-övningen som Inga tipsat om; brant sluta till motsatt sida av vägen-förvänd sluta längs med vägkanten - öppna, så var det helt underbart att rida honom. Till och med tölten funkade och det var då första gången i livet jag ridit en samlad tölt. Jag hade läst på nätet av människor som rider gångartshästar akademiskt, att tölt kommer bäst ur en skolgalopp.* Maj-Britt fattar också alltid tölt från galoppens svävmoment så det var inte så konstigt för Gyllir att samla galoppen och sedan komma in i den mest ljuvliga tölt jag upplevt. Som ni ser på bilden**kastar han inte upp huvudet alls utan bär sig fint.

Tyvärr halshögg Maj-Britt mig, så ni kan inte se mitt galet lyckliga leende.

Sedan testade vi lite tramp och fick några fina steg och efter det blev traven också helt perfekt! Vilken lyhörd häst! Vilken underbar ridteknik jag lärt mig här vid kusten! Detta är verkligen så häst- och människovänlig ridning! Sedan testade Maj-Britt på piaffen och fick till några fina övergångar till trav och galopp ur den. Vilket begåvat ekipage!

Först blev trampet ryggning, för hans förra tränare jobbar mycket med långa ryggningar. Sedan blev det spinn på bakdelen. Men sedan förstod han. Fast formen blev lite låg i trampet här för han är inte så stark än, speciellt inte i höger bak. Sedan har han inte lika elastiska hasor som jag är van vid, ledvinklarna är ju helt annorlunda på islandshästar. Men det kommer, Maj-Britt är noga med stretchen.

Fast nog är det svårt med femgångare. Helt plötsligt blir det lite passartat även i den mest samlade trav.

Ja, så blev jag omvänd till islandshästen-men än så länge gäller det nog bara Gyllir eftersom Maj-Britt rider honom så väl.


Trampet fungerade så här bra för Maj-Britt fast han aldrig gjort detta förr.

Här ser man iaf Barock-Olgas galet glada leende när trampet börjar sitta på samarbetsvillige Gyllir.

* I stället för det hemska turistsättet där man hetsar på traven och drar i tyglarna så den stackars hästen tappar ryggen och skådar stjärnor. Obekvämt för både häst och ryttare.

** Tyvärr blev de flesta jättesuddiga -det är ju inte ljust ens mitt på dagen i Puoltsa just nu. De bästa ser ni här!