Julvän

Snart ska granen med kärlekstema bli hästmat

Barock-Olga, går vid denna tid på året under namnet Jul-Jenny eftersom jag är en så stor julvän. Hos mig börjar julen på julafton och pågår alltid till Tjugondag Knut. Då dansas julen ut vare sig den vill det eller inte. Jag har inte alltid varit en julvän. Från 10-årsåldern var det väldigt ångestfyllt med julen för mig.

Men redan i tonåren började Jul-Jenny dyka upp kring dan före dan. Då bakades det och jag var som många tonårsflickor, mycket road av att baka julkakor; mormors jullöv, engelsk nöt- russintkaka, makalösa,saffranskrans och paradnumret; pepparkakor + en massa annat gott och lite lagom utmanande. Jag gick också runt med små julklappar till människor jag ansåg behövde det i Karl-Bertil Jonsson-anda-men de var inte stulna.

Möjligheten att önska sig pengar till mina fadderbarn eller till Lutherhjälpen (som det hette vid denna tidernas gryning) gjorde också julen mer och mer efterlängtad. Min mamma introducerade lack till klapparna ett år och jag började göra julkort tilsammans med mina kreativa vänner Å och Nia och plötsligt var jag inbiten julvän.

När vännen EA, som är katolik, lärde mig vad adventstidens innebörd var, då var det slut på allt motstånd-nu ger jag mig glatt i kast med advent och jul. Att jag kallas Jul-Jenny beror på att ett utlopp för min julvänskap var återkommande radioprogram i Radio Kiruna, då världens bästa närradiostation(vi kirunabor är kända för vår ödmjukhet)-typ alla lyssnade- de handlade först om Jul-Jennys Jakt, på Jesusbarnet som Å gjorde tillsammans med mig och sedan återkom Jul-Jenny med nya äventyr, flera år i rad som julslinga. Jag fick mycket uppmuntrande respons efter dessa program och dessutom namnet Jul-Jenny av mina nära och kära.

Dessa sista smeksamma dagar innan julen dansas ut njuter jag i långa drag. Inga förväntngar återstår att uppfylla och det är så skönt att julen inte varar till påska. Så mycket jul som det är hos mig skulle det bli för mycket-fast barockens motto var more is more.



Snart ska vårt hus vid skogens slut åter bara vaktas av osynliga skyddsänglar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0