Bliv kvar hos mig

När Petrus, Jakob och Johannes var med Jesus på förklaringsberget och fick se Jesus i sin härlighet ville Petrus genast bygga hyddor åt Jesus, Moses och Elia för att låta detta härliga ögonblick förbli. När två sorgsna lärjungar vandrade från Jerusalem där Jesus just blivit avrättad slog en människa följe med dem på vägen, undervisade om Jesus och hans död  och när de var framme i Emmaus bad de vandraren att stanna kvar hos dem över natten för de stod inte ut med att skiljas från den som fått deras "hjärtan att brinna".

        När Henry Francis Lyte låg på sin dödsbädd skrev han utifrån citatet ur Emmaus-berättelsen "Bliv kvar hos mig, ty dagens slut är när". När jag var ett barn var det en sång som gav mig svår ångest, men nu när döden blivit så mycket tydligare för mig är det en tröstesång. Ensamheten i dödens stund är nog det som skrämmer mest. Men att ha en vän som följer med inte bara till gränsen utan också passerar den med mig för han har gått vägen förut skapar hos mig en känsla av trygghet inför det mest skrämmande och okända vi människor kan ställas inför.

        Samtidigt har frasen "Bliv kvar hos mig" blivit till en längtansbön som riktas även till den vän som  nu har gått den vägen. Jag vill inte släppa taget, fast det finns förstås inget val. Det bir inte som jag vill. Hon kommer inte att bli kvar hos mig. Fast, jo, hon finns alltid kvar hos mig. Vissa saker kan aldrig tas ifrån mig; minnen och hur jag formats av vännen.

        Du är för alltid en del utav mig. Det är jag så tacksam för .På så sätt har min längtansbön redan besvarats; du blir alltid kvar hos mig. 

 

Vad gulliga ni ser ut ni två :) sammtidigt trist så klart, hon verkar inte vara så jätte gammal precis dog alldeles för tidigt misstänker jag.

Du skriver fint om männsklig närhet och behov i dödens närhet och det är så sant det du skriver. jag hade strul med mina föräldrar och släkt när jag växte upp och avsa mig bekantskapen men när jag blev ca 40 så insåg jag att vi alla blir sjuka och kanske gamla en dag och behöver tröst och hjälp inför det stora som döden är, en äldre farbror sa till mig att det är inget vackert i att vara ensam och kanske dö själv i sin lägenhet och sedan ligga där 14 dagar utan att någon bryr sig, inte menat att det ska vara så tyckte jag, medmännsklighet och kärlek säger något annat. så jag fick hasa mig i väg och göra upp med släkten. Som tur var hade föräldrarna av ålder ödmjukat sig och blivit lite mildare och snällare. Man läser och hör berättelser om människor som varit i dödens närhet som i dödsstunden blev mottagna av människor som gick före och jag hoppas och tror det är sant för att kärleken säger att ingen lämnas rädd/ensam och förvirrad i mörkret. även om döden är oviss och ett språng man till sist måste våga, så lever ju hoppet.

Allt du skriver är så sant, tänker på dig <3

Vet Alma hur det är ibland bär det, ibland är man bara så ledsen och känner sig ynklig och totalt nere, du har min tusen procentiga förståelse.

KRAM

Så fina och trösterika ord även för mig. En dag som idag när jag börjar förstå att jag inte kommer att prata med Sonja igen.

Många kramar, tänker mycket på dig/er som mist er kära vän. Ord kan inte beskriva saknaden.