Aron fotograferade oss en dag med ett milt grönt ljus

Pingsttiden eller Trefaldighetstiden har den liturgiska färgen grön; växandets och mognandets färg. Det är den här tiden som är den längsta perioden under kyrkoåret, att växa tar ju tid. Mognad uppnår man inte i brådrasket.

Rabarberblad i en vas i fönstret ger ett milt grönt ljus i rummet

Grönt är skönt säger vi, men vardagens växande är inte alltid så skönt. Vardagsnötandet sliter. De vardagliga och nära relationerna sårar mest. Den jag står närmast får bära mest av mina dåliga sidor och vice versa. Då är det inte så konstigt att Paulus skriver att det är att bära varandras bördor som är att uppfylla Kristi lag. Inga konstigheter, inga kortvariga stordåd, vardagsmödan delad med andra är att uppfylla Kristi lag.

Storspovens gröna ägg är en bra metafor för hur livet sker i det fördolda, växandet tar tid och det märks inte när det förändras och växer en liten bit i taget. Men så en dag är allt förändrat och det nya livet träder fram. Ägget är också en viktig uppståndelsesymbol i den ortodoxa kristenheten, världsmästarna i Påskfirande. Det gröna ägget tycker jag kan få vara en Pingstsymbol för växandet som leder till en ny mognad, en förvandlad skapelse när den följer Jesus genom uppståndelsen.

J.S Bach Pingstkantat , "O ewiges Feuer "/"O eviga eld", kräver också lite tid, 16 minuter, men det är väl värt att ta sig den tiden. Här framförd av Rebecca Martin, Markus Schäfer, Sebastian Bluth, Windsbacher Knabenchor och Deutsche Kammer-Virtuosen Berlin under ledning av
Karl-Friedrich Beringer