Ytterligare en dag
Höjer inte min lyckokvot
Snart sagt varje dag har fått ett modernt tema, en del viktiga att uppmärksamma som flickdagen 3 mars, andra lättsamma lustifikationer som kanelbullens dag 4 oktober.
Idag är det en dag med tyngd och oerhört hög specifik vikt: Downs syndrom-dagen. Den är en av de dagar FN skrivit under på att vi bör upppmärksamma. Låt oss passa på att ge våra vänner med Downs syndrom en extra hälsning och även passa på att njuta av den underbara variation som ännu finns i människosläktet.
Om några år föds nämligen inga människor med Downs syndrom längre, åtminstone i inte i västvärlden. I Danmark erbjuds alla barnaföderskor KUB-test för att ta reda på om deras foster har den där extra kromosomen som är orsaken till den varianten av människa och där föds nästan inga barn med Downs syndrom längre.
Politiker, medicinsk vetenskap och ängsliga, osäkra föräldrar har nu i en informell allians bestämt att Glada Hudik-teatern inte ska ha några Downs-människor som skådisar i framtiden. I smyg har dr. Mengeles visioner börjat bli sanna genom att vi gör oss av med det konstiga och annorlunda* i människosläktet. Åtminstone dem som vi kan scanna på fosterstadiet, nämligen dem med downs syndrom.
Torbjörn Tännsjö och andra mindre kända utilitaristiska filosofer menar att detta ökar lyckan i samhället som helhet. Genom att utrota människor med Downs syndrom ökar lyckan i hela människokollektivet, menar de. Alltså ska vi rensa ut dem redan på fosterstadiet- än så länge tvekar många inför att skjuta ner dem på öppen gata.
Men då undrar vän av ordning: Exakt HUR skulle lyckan i människokollektivet öka genom att utrota denna variant av människosläktet?
Skulle mänskligheten som helhet också bli lyckligare om alla människor med rakt hår utrotades? Alla skelögda? Alla astmatiker? Alla dansbandsmusiker? Alla människor under 160 cm längd? **Borde vi testa om det blir så? Borde inte då alla vi närsynta med fult hår, under 160 cm ställa upp på att låta oss avrättas för att på så sätt hjälpa mänskligheten framåt?
Jag vet inte.
Jag vet i alla fall att min lyckokvot inte skulle ändras nämnvärt av att den normalstörde Torbjörn Tännsjö försvann, kanske skulle den bli något högre, men knappast i sådan grad att jag anser det motiverat att rensa bort honom. Jag vet däremot med säkerhet att min lyckokvot skulle sjunka drastiskt om Ewa, med downs syndrom, inte skulle rita hjärteteckningar till mig när jag bäst behöver det.
*Märk väl: inte sjuka, man blir sällan svårt sjuk av Downs syndrom. Man blir bara annorlunda än de flesta.
** Torbjörn Tännsjö anser också att föräldrar ska få välja bort barn på de premisserna.
Åh vad berörd jag blev av detta inlägg :(
Johanna: Du är en så bra person och en underbar bloggföljare!
Trots att du är en närsynt liten plutt så höjer du min livsglädje avsevärt.
Inte minst genom din underbara hjärna som tänker så kloka saker.
Finns väl knappt några människor som förhöjer lyckan och glädjen lika mycket som just de med Downs syndrom!! Jag som jobbar med dem dagligen blir alltid glad av deras leenden och allt roligt de hittar på! Gladare människor får man leta efter!!
/Inga
Ett angeläget ämne som behandlas.Vilka står näst på tur att kanske inte få födas?
Bråddjup: Tack detsamma får man säga, fast du inte är så liten precis=)
Inga: Ja, du vet ju. Jag hoppas att det är ren okunskap och inte något värre som driver Tännsjö och hans likar.
Ulla: Ja, det tänker inte utilitaristerna på, de ställer sig aldrig själva framför exekutionsplutonen för att göra samhället lyckligare för alla, fast man tycker en gubbe med glasögon ur en utilitaristisk synvinkel kan tyckas ha gjort sitt.
usch ja, han ger en minsann ingen livskvalité. Hörde honom på radio argumentera för dödshjälp för personer som inte tycker att livet känns värt att leva men också för dem som upplever att de ligger andra till last. Jo, dem ska vi också hjälpa. Inte på så sätt att vi ska försöka hjälpa dem till bättre dagar med mer livskvalité och en mer positiv syn på livet. Nej vi ska förstås hjälpa dem att avsluta sina liv. HUGA! Lite mer än normalstörd skulle jag kalla det.
Nej nu ska jag tänka på de små vännerna med Downs som gör mig glad istället. <3 Amanda<3 Hoppas att du får en härlig vårdag!
TinaSR
TinaSR: Ja han är verkligen märklig med sin dödslängtan för i princip alla utom han själv. Det skapar förstås rubriker men det är underligt i sig att vilja ha den sortens rubriker.
Ha en bra dag själv!
Så bra du skriver i den här viktiga frågan!
Visst kan livet många gånger bli extra besvärligt för dessa människor då många av dem också får brottas med tex hjärtfel. Ingen önskar väl att ens barn ska behöva lida. Men bara tanken på att vi ska börja gallra ut dem vi inte tycker passar in är fruktansvärd. Vad är det som säger att en människa som föds normalbegåvad och frisk, kommer att fortsätta vara frisk, eller leva ett lyckligt liv? Vem ska avgöra om en människa tillför något och hur sådant ska värderas?
Jag tror du gjorde ett klokt val förresten och hoppas du får göra din röst hörd i den här frågan flera gånger.
Hyrestanten: Tack för dina värmande ord. Du har rätt i att vi inget vet om livets gång. I veckan fick en kompis till min dotter en stroke, kompisen går på högstadiet. Ett samhälle för alla garanterar också att vi slipper skjutas om vi råkar ut för en sådan sak.
Du har också rätt i att en del downs-barn kan behöva extra vård, men idag behöver inte livet bli kort för en med den typen av downs-det är lätt att åtgärda med rätt vård i livet början. I Danmark kritiseras föräldrar just av den orsaken, det blir ju dyrt om egoistiska föräldrar låter sina downs-barn födas. Specialpedagoger och ibland medicinska insatser när de är nyfödda, kostar ju pengar. En vidrig människosyn anser jag.
