När jag läste litteraturvetenskap valde jag Stina Aronssons novellsamling Sång till polstjärnan som utgångspunkt för min uppsats som jag kallade "Söndagens evangelium", en analys av Aronsons lovsång till vilan och livets röda dagar. Ingen kan som Aronson beskriva den samlade vällusten hos en grupp tvätterskor som tar rast från sitt slit i gröngräset under ett träd för att dricka kaffe. Ingen kan som hon lovsjunga konsten att göra ingenting för en stund eller en hel vecka. Genom hela novellsamlingen går en bokstavligen röd tråd, färgen rött som i våra almanackor betecknar vilodagen.

Samlingens sista novell, "Sång till Passålke" handlar om en gammal same som tar en årlig sabbatsvecka vid Passevare/Bássivárri (det heliga berget) och hur denna vila från allt ger honom livsmod och styrka för livets mångahanda. Söndag på samiska heter Bassi=helig vilket också är grundordet för det nordiska ordet helg. Jag tycker det är ett bra ord. Vi ska hålla vilan helig och fredad från intrång.

Jesus kom för att ge oss ett milt ok och en lätt börda, han predikade evangelium som betyder glatt budskap eller goda nyheter. Han kom för att vi genom honom skulle bli fria, våga ta oss en kaffe under trädet, en sabbatsvecka borta från allt, en vila varje vecka då tiden får komma som den vill och gå i sinom tid. En dag för att bara vara, så som det var i början och som det blir en gång.

En kollega vill alltid berätta om allt han åstadkommit på helgen. Det är en trogen bloggföljare och det är mycket för honom, och sådana som han, jag och Stina Aronson skriver: "tänk på vilodagen så att du helgar den". En dag i veckan kan vi få vara himmelskt fria från tidspassning och måsten. Den sorts människa som jag och min kollega är har svårt för att tro att jorden kan snurra utan oss. Att huset kan stå ostädat en dag, att barnen kan få äta färdiglagade hamburgare en dag i veckan utan att riskera allvarliga men, att livet får avnjutas var sjunde dag.

Det är därför, tror jag, vilan har fått sitt eget bud, så sådana som vi åtminstone vilar eftersom det är en plikt. Så att även de duktighetsneurotiska får känna av den lätta bördans evangelium: Söndagens evangelium.