"Bara jag slipper äta renskav igen" sa 7-åringen här om dagen. Nej, de två bröderna Bus vill helst äta hamburgare, korv eller tacos, mat där det inte syns vad man äter. Rensoppan med synliga kotor gick bara ner om de fick ge kotorna till hundarna och det vita i renskavet skvallrar också om matens ursprung. Ändå är renkött så bra mat för vår multiallergiker. Renar får beta fritt av obesprutade grödor, de vandrar på gamla vandringsleder och äter den mat de är skapta att äta, lavar, gräs och grenar. Renkött innehåller C-vitamin och mycket annat som man inte får från stalluppfödda broilertjurar, som vanligtvis är basfödan för så många barn som mest vill äta kamouflerat kött i form av hamburgare, köttbullar och färs.

         Jag förstår mina barn så väl, jag äter helst inte alls döda djur och djurindustrin vill jag inte stödja. Tänker man på  vad man äter är det inte alls så självklart att gnaga i sig den där lite sega köttbiten. Men när nu ett av barnen inte tål någon annan proteinkälla än just viltkött är det ju perfekt att renkött är så tillgängligt och billigt, men viktigast av allt; att renarna lever så bra liv innan de blir renskav. Renskav är ju dessutom lättlagat för hans vegomamma som faktiskt inte vet hur man styckar de stackars djuren efter slakt, ej heller hur man tillagar muskler från döda djur mer än just genom att skava ner det i gjutjärnspannan tillsammans med wok-grönsaker efter säsong.

         På 1600-talet var de flesta renar man skavde ner i pannan, vildrenar, men man hade också tamrenar som dragdjur och för den feta mjölkens skull. Vildrenarna jagades som man gjort allt sedan stenåldern; genom att de hetsades ner i fångstgropar. I Sverige ledde jakten på ren till att den sista vildrenen utrotades 1868 och numera är alla svenska renar tama i större eller mindre utsträckning, mest mindre. Hur man än gör så är det ett genetiskt lotteri vilken ren som blir tam eller inte. Du kan flaskmata en kalv tills den blir vuxen och den blir ändå aldrig tam medan andra renar blir som hundar av denna uppväxt. Renen är nämligen ännu bara halvdomesticerad, man har inte valt ut enbart de exemplar som blir tama till avel för deras främsta uppgift är ju att vara mat och skinn, inte dragare eller sällskapsdjur, och mjölkar renar gör man inte längre i Sverige.

       Renmjölken används inte längre, men köttet, skinn och horn används fortfarande. För det måste renen dö och det är ett moraliskt problem för mig. Det känns ändå som om just renar lever ett så bra liv och har verklig nytta av människornas tillsyn. Min Elis kan ju inte äta annat protein än kött och då känns renköttet som ett okej alternativ. Även om barnen tycker att de kan bli lite less på det.

Bild härifrån EviEm