Barockpärlor brukar här vara enskilda personer men den största barockpärlan i mitt liv just nu är TV-serien Guds tre flickor. I dag gick sista avsnittet och det var som vanligt så klokt och bra att jag grät hejdlöst. Förra gången den gick pluggade jag och jobbade så mycket samtidigt som pojkarna var små och flickorna så stora att de kunde se på TV utan min närvaro. Jag såg då bara brottstycken av serien. Det är å andra sidan det vanliga med min kulturkonsumtion via TVn. Jag går förbi TVn när jag städar och ser en glimt av något barnprogram eller film som barnen ser på. Eftersom barnen ser på vissa favoritfilmer flera gånger har jag till slut pusslat ihop en film. Med TV-serier är det svårare.

 

Guds tre flickor hade jag dock sett så pass att jag ville se mer och när den nu gick i repris under fastetiden och Påsken så tog jag det som ett fasteprojekt; se Guds tre flickor med pojkarna varje lördag. Helt har det inte lyckats men oftast, och det har varit en välsignad fastetid. Jag som aldrig annars ser på TV fick ta det lugnt och tänka till varje lördag eftermiddag tillsammans med pojkarna under denna vår. Varje avsnitt har talat rakt in i mitt liv men inget lika mycket som det sista avsnittet som var som skrivet till mig just nu, det tackar jag särskilt för.

 

Det är svårt att egentligen beskriva denna fantastiska nutidssaga som ändå bygger på gamla berättartraditioner. HadeSelma Lagerlöf levt idag hade hon skrivit manus till den. Suzanne Reuter är så trovärdig i den omöjliga rollen av Gud, både stor och mäktig och varmt närvarande. Denna vår tids största komedienne gör sitt livs roll här, vågar jag påstå. Inte bara Reuters insats är lovvärd, hela produktionen präglas av humor, allvar, realism och fantasi. Scenografi, dialog och specialeffekter, allt samverkar på ett rent genialt sätt. Ibland tycker jag att svenska filmer är så stolpiga med skådespelare som verkligen spelar teater i ordets sämsta bemärkelse. Men nästan ingen i Guds tre flickor känns så där svenskt teatralisk i stället samverkar manus och regi på ett sätt som gör det överdrivna och sagomässiga helt trovärdigt i en surrealistisk men ändå helt vardaglig omgivning.

 

Och det är inte bara den yttre formen som gör denna TV-serie till en utsökt barockpärla, också innehållet motsvarar mycket högt ställda krav på väsentligt budskap, dvs mina och jag är ytterst kräsen på den punkten. Den som sett ett avsnitt av Guds tre flickor eller följt hela serien måste helt enkelt ha fått en ny tro på godheten och det är ett mycket högt betyg på Barockbloggen. Följ denna länk för att se hela denna eminenta serie på SVT-play.