Vardagsmorgon i norra glesbygden
Mina vardagsmorgnar börjar tidigt. 04:15 ringer klockan och morgonbestyren börjar med yoga och andlig läsning i en kvart sedan tar jag med mig denna stillhet till stallet. Medan hästarna äter kraftfoder och mineraler borstar jag dem för att se till att Smilla får äta klart och tjock-Chateau bara äter sin egen ranson. Sedan blir det lite häst-pilates för att förhindra att gamla ponnyn blir stel och träna Smillas balans i den frid som uppstår av mumsande hästar, för då är vi utomhus och den ena äter hö medan den andra tränar, eller rättare sagt; Chateau äter medan Smilla tränar och Smilla tittar på när Chateau tränar. Undrar just varför den ena är tjock och den andra smal?
Efter lugnet hos hästarna hämtar jag hundarna till en långpromenad av betydligt vildare slag, vi springer, busar och tränar innan de får frukost, liksom katterna. Sedan skottar jag snö när det behövs men om det inte snöat rider jag en sväng i hagen, sätter i motorvärmarsladden, hämtar vatten till djuren och 05.45 går jag in och viker tvätt, städar och fixar frukost till barnen som jag tjatar upp ur sängen strax före sju.
Att jag vet att jag går in och viker tvätt 05:45 beror på morgonandakten i radion som börjar då. Just denna vecka är den speciellt intressant och meditativ. Här kan man lyssna i efterhand om man inte är en sådan outhärdligt morgonpigg person som jag. Att ha koll på andningen är en överlevnadsstrategi både i ridning och i det knökfulla liv som en hästmänniska lever och denna veckas andakter jobbar bland annat med andningen.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Åj vad morgonpigg du är!
Postat av: Alma-Lena
Johanna: Ja, min käre make tycker jag är galen. Han är supertrött på morgonen. Vi brukar utnyttja våra extrema böjelser när vi kör bil långt. Då kör han tills han blir trött,då har jag precis vaknat och är pigg som en lärka.
Postat av: Julia
Huhu, 04.15 skulle då inte jag vela kliva upp någonsin. Fast du verkar ha rätt trevliga morgonrutiner ändå :)
Postat av: Alma-Lena
Julia: Ja, jag får ha den där tiden för mig själv och det behövs. Man vet aldrig, du kanske också får liknande vanor när du fått barn.
Trackback