12 december en annan nordisk Anna

 

 

 

Anne of Denmark målning av John de Critz d.ä ca 1605

 

12 december 1574 föddes en prinsessa i Danmark som fick namnet Anna. Liksom alla prinsessor var hennes uppgift att skapa allianser mellan olika kungariken genom att giftas bort och hon valdes ut att giftas bort med den skotske kung Jakob VI som sedan också blev Jacob I av England och Wales. Jakobs regeringstid var en tid av kulturell blomstring, en naturlig fortsättning på Elizabeth I Golden age; The Jacobean age.

 

Den som låg bakom denna blomstring var inte kungen utan hans danska drottning Anna som blev mycket populär när hon kom till Skottland som 15-årig kungagemål. Hon beskrivs som vacker, bildad och kulturellt avancerad av samtiden. Kungen var bara åtta år äldre än sin tonårsbrud och från början var de lyckliga tillsammans, vilket inte var vanligt eller ens speciellt eftertraktat bland tidens kungligheter. Men när Jakob träffade Anne Murray som blev hans officiella frilla svalnade hans förälskelse i Anna. När sedan deras första barn Henry föddes blev splittringen total mellan dem för Jakob ville följa en kunlgig skotsk tradition där barnen fostrades helt utom räckhåll för modern medan Anna vuxit upp med sin mamma som vårdnadshavare. I historiska dokument nämns drottning Sophias märkvärdiga barnuppfostran som gick ut på att hon till och med själv vårdade barnen när de var krassliga.

 

Anna var ointresserad av politik men ville alltså vara med sitt barn. Det gick Jakob inte med på. Han gav stränga order om att de som hade hand om sonen inte skulle låta drottningen vara med honom ens ifall kungen skulle dö. Anna försökte frita sonen från Jakob två gånger och under dessa fritagningsförsök fick hon missfall, båda gångerna. Till slut utnyttjade hon sin ställning till att tilltvinga sig vårdnaden om sin son genom att hota att inte flytta med kungen till England när han ärvde den Engelska tronen av drottning Elizabeth I. Så fick hon ha alla sina barn hos sig. Denna moderlighet fördömdes av samtiden och eftervärlden som att hon föredrog att skämma bort sina barn framför att vara en drottning och man menade att hon var ett korkat våp klart underlägsen sin mans intellektuella förmåga. Detta har reviderats av senaste forskningen som menar att Anna var en viktig person för både utrikespolitik och kulturliv under den jakobinska eran.

 

Jakob skilde sig dock aldrig från sin envisa drottning (han kallade henne wilful) och drog nytta av hennes kulturella intressen och sociala begåvning i kontaker med utriket och i samband med huvudstadens hovplikter. Själv föredrog kungen att vara på sina jaktslott där han jagade och drack tillsammans med likasinnade män. Så de bodde på varsitt slott och höll varsitt hov av vilket Annas var det mest glansfulla, kulturellt framstående och representativt.  Trots detta såg kungen till att hon på något sätt* var nästan ständigt gravid mellan åren 1594, då Henry föddes till 1607 då Anna nästan dog i barnsäng när dottern Sophia föddes. Sju barn och minst tre missfall hann hon med under dessa 13 år. Sedan vägrade hon att föda fler barn och då blev brytningen med kungen närmast total.

 

Anna verkade inte ta illa vid sig av detta utan skapade i stället ett rum åt sig själv, ja ett helt slott med tillhörande hov av musiker, konstnärer och författare. Där framförde hon soch hovdamerna kådespel i maskeradens form som anses som ett viktigt steg mot att kvinnor ska få uppträda i offentligheten på teatrar, operahus och i kyrkokörer idag. 1612 dog hennes äldsta barn Henry 18 år gammal, hennes dotter Elizabeth giftes bort till Heidelberg året därefter. dessa båda händelser tog hårt på Anna vars hälsa bröts ner fullständigt. Hon höll sin sista maskeradbal 1614 och upplöste därefter hovet. Sina sista år tillbringade hon i avskildhet vårdad av en dansk sköterska som hon låtit sända efter från Danmark. Hennes son Charles var med henne. 1617 dog hon 44 år gammal.

 

Kung Jakob som inte träffat Anna på flera år blev enligt hävdatecknarna mycket upprörd och sorgsen när hans drottning dog och skrev en dikt till hennes gravvård:

So did my Queen from hence her court remove

And left off earth to be enthroned above.

She's changed, not dead, for sure no good prince dies,

But, as the sun, sets, only for to rise.

Drottning Anna av Danmark förtjänar en minnesvers, men det som borde nämnas är hennes envetna kamp för att få fostra sina egna barn, så drottning hon var. Klart kung Jakob aldrig skulle nämna det, det var ju så föga drottninglikt, men här får hon en minnesvers som anstår en drottning av Annas kapacitet:

 

So did the Queen from Denmark find her peace

without her brilliant court but not alone

grief for children that she never more would see

nor touch made earthly life a constant pain

though solace from her son and the memory

of childhood's happiness remain

her masque removed she's now at ease

residing for eternity in a room of her own

 

*det ryktades på den tiden att kungen egentligen föredrog manligt sällskap liksom drottningen.

 

 

 

Fräsig frissa :) ja det fanns en hel del kultur och intressanta människor i forna tiders elit. Jag brukar mellan varven besöka Sofieros slott här i Helsingborg som fortfarande inspirerar dom som odlar och gillar trädgård, kanske var det kristentro i kombination med att den gamla eliten var jordägare som fick dom att gestalta paradiset eller en längtan efter det i sina trädgårdar och ägor...men som du också skriver fanns det mycket elände med i vardagslivet.

Lars: När jag var nio månader for mina föräldrar med mig till Sofiero. De pratade mycket om dne resan och jag har alltid längtat efter att få se den trädgården. Visst fanns tankar hos dem som hade trädgårdar och parker att där skulle de ta sin del av ansvaret för paradiset och att råda över skapelsen. En fin tanke!

Men tänk så mycket bättre det varit på alla sätt om kungligheter slapp vara så konstiga med distanserad barnuppfostran och andra underligheter som gör dem ännu mindre lämpade för sitt yrke. Vår egen kung fostrades ju av barnflickor och kände knappt sin mamma Sibylla. Victoria for president!

Sofiero slottsträdgård har blivit korad till europas finaste ett par gånger värd att se :)

http://www.youtube.com/watch?v=1AmGYObVckM

Den gamla adlen och kungarna förstår jag lite bättre som var jordägare, storbönder helt enkelt delvis påverkade av kristen tro, har svårare för dagens elit som ju ofta är liberaler och helt distanserad från naturen , vi hade i gamla dagar i skåne en länsherre som hette Sigvard grubbe som i sin döds runa pratar om förvaltarskap sånt kan jag förstå även om jag är fattig (enligt svenska mått mätt) och verkligen ingen vän av storföretagens skamlösa rofferi och naturens ödeläggelse.

Lars: Ansvarskänsla har ju ingen hög status idag än mindre långsiktighet. Det fanns fler rika förr som tänkte hållbart, det tror jag du har helt rätt i.