Bertha

 

Nobeldagen hade kanske aldrig firats om det inte vore för dagens kalenderflicka Bertha von Suttner. Denna pacifist av internationellt ursprung var vän till Alfred Nobel och när han blev rik på dynamit och instiftade sina pris var det hon som övertalade honom att göra något vettigt av sina miljoner och instifta Nobels fredspris. Själv fick hon fredspriset 1905 för tankar som hon skrev om i Ned med vapnen. Ned med vapnen har det på sin meritlista att den var ett av verken som nazisterna brände på bål i 1930-talets Tyskland. Hade de kunnat hade de säkert försökt bränna Bertha på bål också. men då var hon redan död.

 

Hon var ju på alla sätt en människa som hotar den fascistiska och nazistiska världsbilden; hon var av typiskt centraleuropeiskt blandat ursprung, hon hade framgångsrika vänner som Alfred Nobel, hon kämpade för fred och rättvisa i världen och hon gifte sig i smyg utan att hennes makes adliga föräldrar gav sitt tillstånd till det men hon blev aldrig den där fogliga hemmafrun med enbart sina egna barns bästa för ögonen.

 

Bertha von Suttner tänkte i stället stort, hon tänkte på alla barn, hon menade att kvinnorna genom sin närhet till livgivandet skulle bringa fred på jorden om de bara fick vara med och bestämma. En tes som delvis stämmer. Vi vet ju att jämställda samhällen mår bättre och är fredligare än motsatsen. Eftersom hon dog 1914 fick hon inte ha rösträtt själv. Hon bestämde i alla fall att vännen Alfred Nobel skulle instifta ett fredspris. Ett pris som behövs även om det ibland varit omdiskuterat. Som när min favoritpristagare Wangari Mathai fick det 2004. Har verkligen  miljöarbete och fattgdomsbekämpning något med fred att göra?

 

Jag är övertygad om att Bertha von Suttner skulle ha hållit med om att miljöarbete och fattigdomsbekämpning hör till fredens förutsättningar. Hon var nämligen inte dum. Fred behöver en jordmån att växa i. Krig växer bäst där människor kämpar om snålt tilltagna resurser. Alla konflikter bottnar ju i grunden i ekonomi och maktlystnad, ingenting annat: "När krubban är tom slåss hästarna".

 

Kristendomen lär att när krubban är full kan freden blomma. Den tomma krubban som blev Fredsfurstens första säng vittnar om fred och till alla människor en god vilja. När krubban är full av den nyfödde fredsfursten kan freden växa fram.

 

 

 

 

ja i dessa tider när allt fler företag flyttar utomlands eller lägger ner för att arbetskraften är billigare i Bangladesh finns det risk att "fattig områden" i storstäderna blir krutdurkar i synherhet om regeringen börjar tycka att man inte har råd att ge alla arbetslösa bidrag , jag tror vi är på väg mot det...men backar man det historiska bandet bak innan flyttlassen gick från landsbyggden till storstaden på 1930-40 talet hade många människor köksträdgård, hushållsgris och fick småslantar genom extra knäck..på sikt tror jag att många kommer söka sig ut på landet igen, själv odlar jag ju redan min koloni och bättre ska det bli..bättre att förekomma än förekommas :) och voila så lär vi få närodlat och ett mer organiskt samhälle som inte är så känsligt för börssvägningar och börskracher när man förlitar sig på mor jord.

Lars: Ja, det är en stor sociologisk bomb alla unga och medelålders människor som aldrig kommer in på arbetsmarknaden ordentligt. De som nu stuvas undan mycket effektivare än förr genom att de utförsäkras och saknar all försörjning. Förr fanns de i sjukstatistiken och arbetslöshetsrullorna. Rasism och hopplöshet är frukten av detta totala utestängande av stora grupper i samhället. Det är långt dit, men det känns ändå som om vägen är utstakad till en brasiliansk situation med fattiga i favelor och rika bakom höga murar omgivna av livvakter.