"”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig."

 

Så sa Jesus till sina lärjungar som fick för sig att bråka om vem som skulel få den främsta platsen, finaste rummet och högsta statusen i Himmelriket. Den här texten centrerar ofta kring människor och våra relationer till varandra, men den handlar ju också om att någon är störst i Himmelriket, den som gör sig själv till ett litet barn och det är ju Jesus själv. Han vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan blev ett litet embryo, sedan ett foster och sedan ett spädbarn i mamma Marias vård.

 

Hon var förstföderska, ingen erfaren mamma. Vilka risker togs inte där? Var hon tillräckligt vuxen så barnet kunde färdas genom bäckenet och överleva sin förlossning? Skulle hon få amningen att fungera? Josef var också en ung människa helt ovan vid föräldraskap och han skulle bli styvfar. Ingen lätt uppgift ens för den som gått på otaliga föräldrakurser. Det kan vi nog anta att Josef inte gjort. Maria kunde ha blivit stenad, hedersmördad av sina närmaste, förskjuten av Josef och tvingats till ett liv i sådan svält och misär att barnet dött i moderlivet. Att födas i ett stall är säkert bra för immunförvaret-om man överlever smutsen och kylan. Men inte är det optimalt för ett nyfött barn, det kan nog alla hålla med om.

 

Det hemlösa spädbarnets utsatthet valde Jesus. Därför är han störst i Himmelriket där det finns många egna rum för alla Guds barn.