Dagens namn var på 1980-och 90-talen bland annat Ilona. Ett finsk-ugriskt namn som i vår släkt har förledet moster Ilona. En barnlös kvinna som tog sig an sin systers äldsta dotter och såg till att denna dotter fick en utbildning efter sin önskan. Moster Ilona är bara känd i vår familj, men furstinnan Ilona är en berömdhet i Centraleuropa. Därför bli hon dagens kalenderflicka.

 

Hennes liv är som en roman av Alexandre Dumas d.ä om han hade skrivit om Centraleuropeiska maktstrider och hovintriger i stället för om dem i Frankrike. Hon föddes 1643 i det som nu är Kroatien, då en del av det stora Habsburgska imperiet Österrike-Ungern-Spanien. Hennes mamma var en berömd poet och föräldrarna gav Ilona och hennes syskon en god utbildning. Ilona var berömd för denna höga utbildningsgrad, hennes prinsesskollega Anna blev ju 200 år tidigare berömd för sin bildning vid det franska hovet bara genom att kunna läsa och skriva så den mångkunniga Ilona var förstås ett fenomen.

 

Men det som gjort henne historisk var att hon i sitt andra äktenskap drogs in i kampen för Ungerns frigörelse från den absoluta monarkins i kungahuset Habsburg. Den hårdnande despotin drev många till att ta till vapen mot huset Habsburg och en av dem var alltså Ilonas make Imre Thököly. Ilona utsattes för en tre år lång belägring tillsammans med sina barn från båda sina äktenskap. Under den dramatiska upplösningen av belägringen fick Ilona missfall.  Då, i januari 1688,  gav Ilona upp mot löfte om fri lejd och att hon och barnen skulle få vara tillsammans.

 

Som alla som läst Dumas förstår bröt den habsburgska krigsmakten sitt löfte direkt som Ilona och barnen kom till Wien, barnen skickades ifrån henne för att uppfostras i olika kloster men Ilona fick ändå leva med sin dotter i ett Ursulinerkloster några år, vilket borde ha passat henne perfekt. Ursulinerna och deras fokus på flickors och kvinnors bildning var ju något Ilona både kunde hålla med om och bidra till med sin egen bildning.

 

Detta harmoniska interludium tog slut redan 1691. Hon slutade sitt liv i exil i det ottomanska riket där hon dog begravdes 1703 i den franska kyrkan i Galata utanför nuvarande Istanbul. Hennes kropp flyttades så sent som 1906 till hennes sons grav i Kosice/Kassa i nuvarande Slovenien då en del av Ungern eftersom de båda bivit symboler för nationalismen och självständighetskampen för Ungern och Kroatien. Jag undrar om Ilona verkligen ville utnyttjas som symbol i Jugoslavienkrigets 1990-tal eller Jobbiks propaganda för ett etniskt rensat Ungern idag?

 

Jag gissar att hon inte skulle tycka om det helt enkelt på grund av att hon själv reste runt i Europa och tog sin tilflykt till ett muslimskt rike där hon hade rätt att utöva sin kristna tro. Ännu mer tror jag att hon skulle protestera mot nationalistiska krigshetsare idag eftersom hon var bildad. Jag tror åtminstone att en god utbildning är ett vaccin mot de värsta avarterna av intolerans och främlingsfientlighet. Det finns i alla fall ingen anledning att inte försöka utbilda bort xenofobin i Europa. Det vet jag att Ilona, precis som vår släkts moster Ilona,  skulle gilla;  bildning och intellektuell rörlighet var hennes signum.

 

Jag önskar att dagens nationalistiska rörelser som använder Ilona som symbol skulle anamma det som låg henne varmast om hjärtat: barnen och deras utbildning och lämna det nationalistiska dravlet i muséets dunklaste vrå där det hör hemma.