Jesajas ord om barnet i krubban

 

Rysk ikon från tidigt 1700-tal av profeten Jesaja

 

 

Máttaráhkka Rebecca fick aldrig höra hur Esaus namne Jesaja profeterade om hennes ätting långt i framtiden som skulle ställa till rätta det som blev fel när hon lade sig i hur Gud skulle uppfylla löftet om Jakob. Men idag kan vi läsa ur Jesaja bok:

 

Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

Du låter jublet stiga,

du gör glädjen stor.

De gläds inför dig

som man gläds vid skörden,

som man jublar när bytet fördelas.

Oket som tyngde dem,

stången på deras axlar,

förtryckarens piska

bryter du sönder,

som den dag då Midjan besegrades.

Stöveln som bars i striden

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

[…]

En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,

ett skott skall skjuta upp ur hans rot.

Han är fylld av Herrens ande,

vishetens och insiktens ande,

klokhetens och kraftens ande,

kunskapens och gudsfruktans ande.

Han dömer inte efter skenet,

skipar inte rätt efter rykten.

Rättvist dömer han de svaga,

med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.

Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,

de ondas liv blåses ut av hans tal.

Rättvisan är hans bälte,

troheten bär han kring livet.

Då skall vargen bo med lammet,

pantern ligga vid killingens sida.

Kalv och lejon går i bet

och en liten pojke vallar dem.

Kon och björnen betar tillsammans,

deras ungar ligger sida vid sida.

Lejonet äter hö som oxen.

Spädbarnet leker vid ormens håla,

ett barn sticker handen i kobrans bo.

Ingenstans på mitt heliga berg

skall ske något ont eller vrångt,

ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,

liksom havet är fyllt av vatten.

En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,

ett skott skall skjuta upp ur hans rot.

Han är fylld av Herrens ande,

vishetens och insiktens ande,

klokhetens och kraftens ande,

kunskapens och gudsfruktans ande.

Han dömer inte efter skenet,

skipar inte rätt efter rykten.

Rättvist dömer han de svaga,

med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.

Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,

de ondas liv blåses ut av hans tal.

Rättvisan är hans bälte,

troheten bär han kring livet.

Då skall vargen bo med lammet,

pantern ligga vid killingens sida.

Kalv och lejon går i bet

och en liten pojke vallar dem.

Kon och björnen betar tillsammans,

deras ungar ligger sida vid sida.

Lejonet äter hö som oxen.

Spädbarnet leker vid ormens håla,

ett barn sticker handen i kobrans bo.

Ingenstans på mitt heliga berg

skall ske något ont eller vrångt,

ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,

liksom havet är fyllt av vatten.

 

 

 

 

 

Men från dig, Betlehem i Efrata,

så obetydlig bland Judas släkter,

skall jag låta en härskare över Israel komma,

en som leder sin härkomst från forntiden,

från det längesedan förflutna.

Ja, folket skall vara utlämnat

till dess hon som skall föda har fött.

Då skall de som är kvar av hans bröder

återvända till Israels folk.

Han skall träda fram som herde med Herrens kraft

i Herrens, sin Guds, höga namn,

och folket skall bo i trygghet,

nu då han blir ärad över hela jorden.

Han skall vara fredens herre.

(från Mika)

med musik till denna världsherre från lilla Betlehem :

http://www.youtube.com/watch?v=zTz_rcolwyA

Fantastiska texter! Att spara nära hjärtat. Tack Alma och Lars!

Lars: Ja, amen! Dessa texter är explosiva som himmelriket.

Klaus: Ja, man får vara som Maria, jag kan dem nästan utantill, roade mig med sådan utantillinlärning i min ungdom. Det jag glömmer är hänvisningarna. Gör som Lars minns att det var Mika men inte exakt kapitel och vers. Det är en skatt att ha med sig vart men än far.