Nelson Mandela

 

 

Hur kan man förlora så många viktiga förebilder på bara någon månad, som jag gjort; först pappa, sedan Wilfrid Stinissen och i natt hörde jag att Nelson Mandela avlidit i frid omgiven av sina närmaste, utan att alldeles tappa styrseln? Kanske eftersom de förebilderna lever fast de är döda. Deras starkt lysande föredöme mattas inte av att de hemförlovas, som de säger i Frälsis.

 

Nelson Mandela har slutat sitt liv i frid efter ett långt och fruktbärande liv. Han var gammal, han hade gjort mer än de flesta under sitt jordeliv och inte var det en chock att han dog. Men jag blev ändå ledsen. Vem kan ta över efter honom? Vem kan fylla ut hans roll som enande fronfigur för det demokratiska Sydafrika?

 

Nelson Mandela sa flera gånger "jag är inget helgon" det var ett av de få helt felaktiga offentliga uttalanden han gjort. Naturligtvis är han ett helgon, en förebild i ödmjukhet, försoning och sunt ledarskap. Han var trots fruktansvärda umbäranden i fängelset under 27 år aldrig bitter och hämndlysten när han kom ut ur fängelset. En klok, humoristisk andlig rese som kunde leva upp till sina egna högt ställda krav på integritet och demokrati är naturligtvis ett helgon.                                                                                                        

 

Så nästa advent får han dela helgondag med mamma Crispina den 5:e december. Vad han än sa om att han inte var ett helgon.

Nelson Mandela hör till dem som visat oss andra att det verklighetsfrämmande kan bli till verklighet. Att det orealistiska kan ha en djup förmåga. Att försoning, verklig försoning, en som kräver mod, smärta, självdisciplin, arbete, tro, hopp - ja, kärlek - är möjlig.

///

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld,
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.
Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst
tar mandom lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
de stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: med fiken håg
vi fiska dess gullsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland mänskors ätt,
och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Nelson Mandela hör till dem som visat oss andra att det verklighetsfrämmande kan bli till verklighet. Att det orealistiska kan ha en djup förmåga. Att försoning, verklig försoning, en som kräver mod, smärta, självdisciplin, arbete, tro, hopp - ja, kärlek - är möjlig.

minns jag inte fel så var Mandela fötjust i Cyndee Peters gospel musik bra val tycker jag, minns henne när jag var liten hon hade barnprogram på SVT hon var så varm glad och godhjärtat på något sätt.

Jag sympatiserar med skriftstället som säger : Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla."

Så nu har himlen fått rejäl förstärkning.

Klaus: Du har så rätt!Och jag tycker dikten du citerar är bland det bästa den svenska romantiken gett oss, tack för den!

Lars: Javisst, nu lever Mandela i Himmelriket som finns mitt ibland oss. För oss i det fjärran Norden är han oss således närmare nu än förr. Jag kan ju också tänka på hur roligt det är för pappa att träffa den man som han beundrade så mycket.