Februaritankar

 

Man byltar på sig och svettas med snöskottningen. Bilderna blir suddiga för det är aldrig riktigt ljust när det nästan alltid är snöväder med tunga moln. Det är nattmörkt när jag går ut med hundarna på morgonen och nattmörkt när jag tränar Smilla efter jobbet. På helgen ser jag mina hästar i dagsljus någon timme. Det kan kännas deppigt.

 

Men varje gång jag ser mina älskade hästar från mitt köksfönster blir det sommarsol i min själ och täckisarna blir till sommarkjol i min själ. Nej, det har inte gått över än. Hjärtat tar ett glädjeskutt i mig varje gång jag inser att det är sant. Jag lever min dröm med mina fina flickor hemma hos mig.

Sommarminne med hästarna och h-f vid havet.

H-f ute med Chateau och Smilla på våra fantastiska helt bilfria ridvägar.

 

Som kära h-f sa när jag visade henne vårt nya hem för första gången och vi gick ut på våra marker, som syns här ovan, "Mamma, du har verkligen hittat din plats på jorden."

 

Så är det. Rätt plats, men en mörk och tung tid. Det kommer dock en vår så småningom och livsandarna väcks igen.

Ja, man är ju klok som en bok alltså (; Sen vilken bok kan ju debatteras d; Och visst har Herr B rätt, en tung tid, men snarare än vi tror kommer våren med all sin prakt och härlighet igen ! Det längtar vi efter, så det knakar i fogarna i gammelhuset här (:

Bråddjup och h-f: Ja ni har förstås alldeles rätt även om snöstormarna tröttar.

Precis samma känner jag varenda dag när jag ser mina hästar i hagen utanför fönstret. Bäst är att jag också äntligen får sköta de precis som jag önskar. Skowfeeding och lösdrift, när hästarna mår bra mår också jag bra.

Jag vill också säga att jag äntligen gjort slag i saken och lånat guds starka arm och också hunnit lyssna på den. Jag tyckte den var jätte bra med fantastiska beskrivningar och språk

Chricko: Vad glad jag blir över att du gillade den! Ja, det är så härligt att få göra som man vill med sina hästar. Hyrde en gång i ett stall där man tog betydligt mer tid till att mocka, dammsuga(varje dag) och skura i stallet(bara på helgerna) än att vara med hästarna. Sedan hade jag det jättebra på senaste stället men det låg en bit bort. Man har fått anpassa sig till alla möjliga förhållanden och nu är det mitt sätt som gäller och det är här, ingen bilresa krävs.