Tänk om vi sa; "jag är så road av att andas", "mitt stora intresse är andning", "den senaste andningstrenden", "allt om julandningen", "andas till påsk". Tänk om det kom ut hundratals böcker om andning varje år med olika sorters luft och luftblandningar beskrivna i ord med läckra illustrerande foton; "Solens andning", "Andas ut i Grekland" eller "Vanlig andning" av Marit Paulsen.

 

Det vore förstås helt absurt. Men jag menar att vårt förhållande till mat är lika absurt som illustrerade andningsböcker. Mat är precis som andning nödvändigt för liv. Mat är ett livsmedel, utan mat dör vi av svält. Kan vi inte svälja får vi sondmatas, precis som en respirator sätts in för den som inte kan andas av egen kraft. Ändå behandlar vi mat som en leksak, ett nöje-ja, något som är till för att roa oss i första hand. Vårt förhållande till mat i den övermätta delen av världen är så märkligt. Man kan vara "road av mat" man kan "intressera sig för mat" och det finns till och med "mattrender".

 

Denna inställning till mat har länge irriterat mig, speciellt som så många här i världen fortfarande ser mat just som ett livsmedel. Men de tillhör förstås dem som  som inte tillhör den övergödda delen av mänskligheten. Under den era som Barockbloggen är särskilt intresserad av, 1600-1700-talet, såg överklassen på mat som medicin. Den måste absolut inte vara god, den skulle balansera grundelementen i kroppen; slem vatten-överskott gjorde människan flegmatisk,blodet luft-överskott gjorde människan lättsam och oseriös, gul galla eld som gjorde människan kolerisk och svart galla, jord, som gav melankoli. Hade man balans mellan dessa i kroppen så man var vid sunda vätskor.

 

Surt och salt, kryddstarkt och sött skulle blandas i rätt proportioner till rätt person. Överklassen bjöd också till överdådiga fester där det gällde att få sina gäster bokstavligt talat spymätta och när det kommit till den nivån, skulle man börja om igen. Man lät måla stilleben som visade upp det överdåd man kunde kosta på sig i hushållet. Övervikt var skönhet och ett tecken på välstånd i ett Sverige där många svalt och tvangs att äta gröt på fönsterlav och kokt hö om man hade kvar något fram emot vårkanten.

 

 

À suivre