Så när som på övervikt = skönhet, är vår tid väldigt lik barocken. Maten är livsmedel bara för de fattiga och för de rika är mat nästan allt annat än livsmedel. Hälsofixeringen och frosseriet känner vi igen i vår tid. Vi vill absolut äta varierad och välsmakande mat, varje dag och flera gånger om dagen. Vi tycker också att hälsoaspekten är viktig med mat men frossar ändå i osundheter för att nästa dag ångra oss och dra en extra repa i skidspåret som botgöring. Men vi ser inte heller maten som mat. Kanske som medicin, ofta som något lite skamligt och absolut som ett njutningsmedel. Så den måste varieras och vara riktigt god-varje dag.

 

Teoretiskt lever vi dock gott på samma mat dag ut och dag in bara den är vitaminrik. Vi behöver ganska lite mat för att överleva om den mest består av vitaminrika grönsaker och frukter. På Okinawa blir människor gamla och de förblir friska i drygt hundra år och de äter just så. I stället för ris äter de sötpotatis fast de inte tycker det är så gott, så de frossar inte i maten. De äter bara ca 10% fett om dagen och det är nästan uteslutande vegetabilsikt fett. Proteiner får de från växtriket och litegrann från fisk, men inte mycket. De äter sina egenodlade grönsaker, varje dag och kompletterar med alger från havet. När USA ockuperade Japan ändrade de yngre på det gamla sättet att leva; ris och hamburgare kom in i dieten och livslängden sjönk, vilket talar för att genetiken är mindre viktig än livsstilen.

 

Sjundedagsadventister och nunnor har studerats mycket eftersom de lever osedvanligt länge och är friska livet ut och detta trots att genetiska orsaker kan uteslutas i högre grad än på Okinawa eftersom de inte är släkt med varandra. Båda dessa grupper äter mycket grönsaker och lite eller inget kött alls. Sjundedagsadventister är helveganer och dricker inte ens vanligt te än mindre alkohol eller kaffe. Nunnor dricker visserligen lite vin, men vatten är måltidsdrycken och fasteperioder helt utan bröd, kött och mejeriprodukter avlöses av perioder med måttliga mängder av animaliska proteiner, ofta från djur man själv tagi hand om. Till klostren hörde ofta en karpdamm. Frosseri är något man absolut inte vill ägna sig åt. Liksom på Okinawa är man alltid lagom mätt när man lämnar matbordet. Både nunnor och sjundedagsadventister ser mat som ett livsmedel och inte som ett nöje, de har så mycket annat intressant att syssla med.

 

Axel Kulle Stilleben med citron