Smilla är som Chateau; en dam som inte lider av väldigt svår hemlängtan. Alla hästar jag mött, förutom Chateau och Ingas häst Majan, har skyndat sig hemåt. Till och med de svårridna curly-stona Sunny och Grace som inte hade bråttom i några lägen fick lite fart på hemvägen. Men så icke med Chateau. Hon blir alltid sällsamt seg på hemvägen medan hon alltid är superpigg och glad när vi ska ge oss ut och rida. Hon till och med gillar att bli sadlad, inte fullt lika galet glad som mina hundar blev när de hörde att jag kom med dragselarna till dem, men ändå tydligt nöjd.

 

På hemvägen, däremot, får man dra henne på släp. Smilla gör likadant. Sista biten hemåt får Chateau trava för det går såååå långsamt för Smilla och om Chateau travar får hon lite mer fart. Ändå är Smilla verkligt stallkär, hon springer in så fort dörrarna är öppna. Hon har väl tagit efter Chateau och så tycker hon nog att det är roligt att vara ute och gå eller springa i djupsnön. Hon är ju också så förtjust i sina människor och gillar att lunka omkring med mig på gården medan jag fixar med saker och är hon lite långt ifrån när jag går ut kommer hon på inkallning i full galopp.