Gäst hos verkligheten

Att resa till Kiruna är alltid som att resa jorden runt jämfört med mitt liv på landet. Här i norra glesbygden har jag visserligen elever från många håll i världen och en väninna från Frankrike men i dynamiska staden Kiruna öser mångfalden över mig på alla nivåer, språk, kläder, färger, hundar, religioner, livsstilar och politiska uppfattningar. Hemma i Kiruna finns alla schatteringar av kristendomen; från laestadianer till katolska nunnor och en äkta exorcist. Reformerta kristna från Vitryssland, ortodoxa irakier, baptister från Brasilien och pingstvänner från Uzbekhistan samsas med frälsis, missionare och katoliker på samma nattvardsgudstjänst i missionskyrkans regi men i Frälsis lokal med katolske munken Johannes som ständig sekreterare.

 

 

Redan på bussen hem börjar blandpratet; tanter med gälla röster som växlar obehindrat mellan svenska och finska, samiska och svenska, eller varför inte hela raddan; samiska, finska och svenska. När det sedan är föreläsning av en exorcist från England talar samma kvinnor perfekt engelska om komplicerade ting med denne man. Det går så fort för dem att växla språk och de säger så mycket. När man läser forskningsrapporten om hur hjärnan förstoras av att lära sig språk undrar man hur tunga deras hjärnor ska vara.

 

Hur håller man dessutom ihop sig själv nu när alla pratar om hur viktig "identiteten" är? I sann SD-anda hör ju alltid denna identitet ihop med vem ens föräldrar var, platt intet mera. Här i Kiruna har man föräldrar som redan de borde vara djupt identitetsförvirrade enligt gängse svenska mått. Eller amerikanska. Har någon sett en film från Hollywoood där en svart kvinna möter en vit man och vice versa utan att det är filmens huvudkonflikt? I Kiruna möter samisk flicka, svart pojke dagligen och sedan möter deras barn holländska pojkar och flickor från Afghanistan och de adopterar i sin tur ett barn ifrån Kenya som leker med andra generationens polacker, ja så där fortsätter det.

 

De gamla är extraföräldrar åt flyktingar från krig ute i världen eller extramorföräldrar åt deras barn. Eller så dansar de argentinsk tango och västafrikansk trumdans när de inte är ute i världen och demonstrerar för fred på plats i Mellanöstern eller gör plogbillsaktioner mot vapenfabriker i Frankrike. Fast de kan ju också träna taxen i viltspår, jaga ripa med pointers eller köra nome med grönländare och huskies. Barnbarnen jobbar mycket långa skift i vård, omsorg och industri och sedan sjunger de i kör, spelar teater eller gör street art med exempelvis plastpärlor.

Efter en sådan resa jorden runt på två dagar är det skönt att vända kosan söderut mot norra glesbygden och höra myckat långsamt talande människor som bara pratar ett språk i taget. Tänk att sitta i köket i timmar och sammanlagt höra: "Tror du det var en varg som var i Lappträsk i helgen?" och lugnt sätta på kaffet, plocka fram fika och sedan svara: "Hoppas den klarar sig". Efter en kopp kaffe med påtår får jag svaret: "Jo."

Härligt med sådan yvighet Alma =) min mormor och morfar adoptera ett tyskt krigsbarn strax efter kriget i en tid när tyskhatet var starkt men dom var enkla människor bönder som var knutna till marken och skogen och brydde sig inte om stormakts politiken..jo morfar var ju så klart intresserad av gamla bondeförbundet (centern) bonde coperativ och en levande lansbyggd skulle bygga sverige starkt...men han skulle nog vara chokerad och ledsen om han fortfarande levt och sett hur allt togs över av storföretag och mammon.

Tror jag med Alma..mer pengar åt dom som redan har mycket , där verkar det gå bra för dom (högern).

Mäster Palm tycker jag är intressant..

http://sv.wikipedia.org/wiki/August_Palm

Men det är ljusår till var dagens politiker befinner sig med löner och förmåner som vanligt folk bara kan drömma om..så kan förstå om det finns gamla sossar som mår illa av vad dom ser.

Intressant att få läsa om folket i kyrkorna i Kiruna. Blir sugen att besöka dem igen ( bodde där 1979-1981 )
Känner väl till Frälsnings armens lokal.

Vilken underbar skildring Lena! Dagens hittills bästa läsning! Varma hälsningar från gamla vännen Anna-Lena Edlund (Stålnacke)

Lars: Ja, mäster Palm, han var förresten i Kiruna också, folk gick man ur huse för att lyssna till honom då. Kata Dahlström kom också med tåg redan innan Malmbanan var klar medan den slutade vid "tippen" strax sydöst om Kiruna. Det är mycket vi raserar som de gamla kämpade hårt för. Detta för att få 200 kronor mer i plånboken att köpa godis för.

Mina minsta bröder: Vad kul Egon att du tittar in! Ja, du borde ta en ledig helg och åka upp igen!

Anna-Lena Edlund: Tack, vad glad jag blir att se ditt kära namn här!!!

Kul att du fortfarande tycker, att när du besöker Kiruna, att du är "Hemma i Kiruna". Riktigt trevligt att du tycker om att ett besök i Kiruna ger dig ny energi för att orka med livet nere vid kusten, om jag tolkar dig rätt?!. Jag tro trots allt, att du trivs och mår allra bäst i vintermetropolen, med den unika kulturen, med folket och den ljuvliga naturen intill knuten och sist men inte minst, dina vänner.
Många i Kiruna skulle säkerligen välkomna dig och din familj i egenskap av "återvändare", är jag helt övertygad om.