Den 3 januari 1892 föddes John Ronald Reul Tolkien av tyskättade brittiska föräldrar i Sydafrika. Redan som fyraåring skrev han flytande och lärde sig latin av sin begåvade mamma. Hans pappa dog i reumatisk feber när Ronald var liten och han blev helt föräldralös redan vid 12 års ålder. Tillsammans med sina kusiner Mary och Marjorie Incledon började han sin livslånga karriär som konstruktör av sagospråk. Inte konstigt att jag blev alldeles betagen av Sagan om Ringen när jag först läste den, en språknörd hittar en annan. För det är nog mest språken, poesin i Sagan om ringen som fångade mig.

 

CS Lewis Narnia-serie var för mig mycket mer lättillgänglig och det är också böcker jag läser om oftare. Lord of the Rings, Sagan om ringen, läser jag långsamt men nästan ständigt och det beror nog på språket och alla påhittade språk i berättelsen. Bilbo/The Hobbit läste jag senare i livet i sena tonåren och den är nog favoriten av böckerna om ringens värld, men samtidigt är min favoritkaraktär i Tolkiens produktion Sam Gamgi, den främste trädgårdsmästaren.

 

Den fredsapell som finns i porträttet av Sam är den starkaste jag läst i efterkrigslitteraturen. Trista existensialister och modernister som sägs vara mot krig, göre sig icke besvär. Ingen har skrivit så vackert och lockande om freden som Tolkien. I många krigsskildringar som ska vara emot kriget kan man inte komma ifrån att kriget framställs som så mycket intressantare än freden och den onde verkar intressantare än den gode. Så är det absolut inte hos Tolkien, ondskan och dess hantlangare framstår i all sin sjaskiga ynkedom och freden strålar i de varmaste , mest lockande färger i det harmoniska Fylke. Som någon citerade i kommentarerna till klippet nedan: "But where our hearts truly lie is in peace and quiet and good, tilled earth. For all hobbits share a love for things that grow." Den karaktär som är mest intressant och mångbottnad är den genomhederlige trädgårdsmästaren Sam. Ytterligare två karaktärer som fascinerar i sin absoluta fredlighet, helhet och helighet är skogvaktarna Hjortrongull och hennes make Tom Bombadill. Det har inte många lyckats med sedan Dostojevskij.