Sigtuna i vintersol, svearnas första kungliga huvudstad

Jag blir så förvånad ibland av att vårt land är så avlångt, av att "svensk kultur" är så olika i norr och söder. Under min vistelse i Mälardalen stötte jag så många gånger på den märkliga föreställningen att kristen tro och socialt ansvar är motsatta varandra. Att "kristen humanism" är något märkligt och nyskapande som om kristendomen någonsin varit något annat än humanistisk. Har kristna i Mälardalen noll koll på den katolska socialläran? De första socialisterna som samtliga var kristna innan Marx? Wilberforce, St. Fransiscus, Martin Luther King Jr. Moder Teresa? Förstår de inte alls att kristdemokratiska partier i det katolska Europa tillsammans med socialdemokrater i det protestantiska, skapade europeisk välfärd (även om Kd nu vill vara högerliberala så var det inte så förr)? Har de aldrig läst Bibeln? Bibeln är ju från pärm till pärm ett ilsket manifest mot rika för fattiga och för rättvisa och rättfärdighet.

 

Jag har börjat förstå att läsarbygderna som vi i norr tillsammans med Småland/Värmland och västkusten tillhör, också skiljer sig från det egentliga Sverige på fler sätt än att många är troende här. De fattiga smålänningarna, de fattiga västkustfiskarna och de fria norrlänningarna som levde utan adel men också under knappa förhållanden, utvecklade en helt egen kultur av generositet, solidaritet, stolthet och ödmjukhet inför livet som verkar vara helt frånvarande i mer välmående delar av Sverige. Där tror man till och med att kyrkan är för överklassen och samhällets elit. I sanning ett underligt antagande.

 

I Sigtuna, den första kungliga huvudstaden i Svealand, förstår jag lite bättre detta märkliga förhållande. Där är det så uppenbart att kristendomen använts av kungamakten för att befästa sin auktoritet. Den lilla geografiska ytan som omfattar den medeltida staden är proppfull av kyrkor, men endast dominikanernas kyrka var öppen för allmänheten. De övriga var stormäns privata egendom som bara var öppna för dem de bjöd in. Ett så underligt förfarande har man väl aldrig hört om här i norr. Kyrkorna var här de självklara offentliga samlingsplatserna och var i sanning hela bygdens egendom och stolthet.

 

Kyrkan i Sigtuna, med undantag för klosterbröderna, var helt och hållet allierad med makten. Runstenar finns det många av, de är samtliga tydligt kristna-liksom de flesta runstenarna i Norden. Här fanns uppenbarligen många som frimodigt deklarerade sin tillhörighet till kristendomen. Men de enda som bedrev skola och sjukvård för fattiga människor var dominikanerbröderna. Ja, de kristna stormännen höll till och med trälar. Det är så långt från den kristna tron att jag får svindel. Hur kunde det bli så?

 

Ja, det var en resa väldigt mycket längre bort än det ser ut att vara på kartan, resan till Sigtuna.