Elva är border collie och border collien härstammar från renvallare som kom till de brittiska öarna med nordborna från 800-talet och några sekel framåt. Renvallande hundar, lapphund, tillsammans med jämthunden och gråhunden är de tre raser som senast korsats med varg. Så sent som för 500 år sedan kan man spåra varggener i dessa tre nordiska urhundsraser. Troligen var det människor som medvetet korsade hundarna med vargar de tagit som valpar. Allt detta läser jag i Hundliv vars årgång 2012 bortskänktes från gymnasiebiblioteket.

 

Hos Elva märks det väldigt tydligt att hon är närmare släkt med vargar än vad Kapten är. Kapten har ju Berner Sennen och Rottweiler i stamtavlan och dessa båda raser härstammar från den romerska molosserhunden som har avlats för strid mot vargar och vallande av boskap i tusentals år. Man har inte korsat in varg där på mycket länge eftersom de ska vara större än vargar då de vallade boskap i vargrika alper.

 

Skillnaden i beteenden är förstås inte stor, de är båda hundar med mycket vall i sig och de älskar båda att göra trick och vara till nytta för oss människor. Men vissa saker är typiskt vargiga hos Elva och de sakerna finns inte hos Kapten på samma sätt. Exempelvis saknar han nästan helt jaktinstinkt medan Elva ställer sig som en fågelhund och sedan rusar om man inte hinner fånga hennes uppmärksamhet innan dess, när hon stöter på en katt, fågel eller ett rådjur. Det gäller att vara uppmärksam.

 

Elva är också sådan att hon lyder bara för att man säger till henne. Kapten lär sig trick med hjälp av mat, vilket är typiskt för hundar som länge varit i människans tjänst och levt så intimt samman med männsikan som molosserhundarna gjort. Rottweilern var ju slaktarnas hundar som fick korv när de gjorde rätt. Människan har ju tämjt hunden genom maten medan i en vargflock äter vargarna visserligen i en viss rangordning men flockledaren delar inte ut mat varje gång hon delar ut en instruktion som åtföljs. Fast visst får Elva ändå godis när hon gör rätt, hon blir varken ledsen eller olydig av det.

När Elva hör smådjur under snön ser hon ut precis som en varg eller räv med öronen vinklade som paraboler mot ljudet och sedan tar hon ett skutt rakt upp och landar ner i snön med framtassarna exakt som rävar eller vargar gör. Så har jag aldrig sett Kapten göra. Jag har dock aldrig sett henne fånga något litet djur, vilket nog kan bero på att jag kallar in henne när hon gör så. Man ska inte döda i onödan, inte ens en hund ska göra det.

 

Elva tycker också att livets mening är att slicka folk och fä i mungipan. Inte som Kapten som slickar i hela ansiktet om någon tillåter det. Nej, hon slickar vargigt i mungiporna och Kapten slickar hon inne i munnen och han står tålmodigt ut. Hon spårar också som en varg och går man, eller springer, långa sträckor faller hon in i en typisk varglik lunk med sänkt huvud och svans och nosen i spåret. Minsta tecken så byter hon plats i ledet och går före eller efter, precis som vargar.

 

När hon startar bus med Kapten går hon tillväga precis som en varg genom att hoppa runt honom med undergivet bakåtstrukna öron och nafsa i hans halsskinn. Kapten startar aldrig lek så, ändå fungerar de jättebra ihop. Båda är tufflekare som inte tröttnar i första taget. Ja, de skulle nog aldrig tröttna om inte jag sa till. Så denna hund och varghund fungerar utmärkt tillsammans trots sina små olikheter. Jag önskar att alla människor kunde fungera lika bra tillsammans trots våra små olikheter.