Vladimir Vysotskij uttrycker precis det jag menar med att politken mot vargar och utsatta människor hänger ihop. Här i en version av en återsamlad Fria Proteatern:
Strupen brinner. Jag springer, springer men idag är allt som igår. De har oss i fällan, de har oss i fällan. Vi springer i cirkel, i blodiga spår. De lyfter bössorna, de skrattar och siktar och luften stinker av blod och bly. Vargarna snavar. Vargarna stupar. Vi kan inte hugga. Vi kan inte fly.
De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.
Kampen är ojämn. De skjuter ur bakhåll och ingen darrar på handen idag. De stänger vår frihet med röda flaggor de känner vargarna och vargarnas lag De vet att vi alltid följer flocken, att när vi var ungar och mor gav oss di så fick vi i oss med modersmjölken att röda flaggor går ingen förbi!
De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.
Våra ben är snabba. Och käftarna starka så svara mig, ledarvarg, svara mig du, varför låter vi oss hetsas och slaktas varför lyder vi flockens tabu? Vi kan inte, får inte bryta mot lagen. Min stund är inne. Jag blundar när han som ska bli mitt öde ler och lyfter sitt blanka gevär.
De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.
Jag vägrade lyda. Jag sprang igenom. Jag trotsade flaggorna och bröt mig ut. Min livstörst var starkare än flockens lagar, nu hör jag jägarns förvånade tjut och strupen brinner, jag springer, jag springer men allt är inte idag som igår, jag var i fällan, men bröt mig ur den och utan byte får jägarna stå.
De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar! Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna, de skjuter honorna, de skjuter ungarna och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.
