Vi har råkat ut för något osannolikt och tråkigt- en äldre man har fått för sig att vår mark är hans och han fick lust att fixa lite på ridvägen den 19 juni. Han började med att slänga undan vår egentillverkade bro över diket som vi måste passera för att komma till ridvägen. Sedan grävde han upp diket och slängde schaktmassorna över bron. Sedan dess har det varit svårt för oss att ta oss ut med hästarna till ridvägen eftersom Chateau är mycket noggrann med var hon sätter förtterna breda och djupa diken med dyig botten är inte hennes favorit. Eftersom diket kommer direkt efter en brant nerförsbacke har de för dålig fart för att hoppa och kunde de det skull de hamna i en hög med sand och grus som mannen lämnat mitt på vägen just där vi tar oss över diket.

 

Jag har hittat andra vägar som fungerar när det är jag och hästarna ensamma, men alla människor som följer med måste ha stövlar på så det var skönt att Thomas igår lyckades ta fram bron och hitta en plats där den fortfarande räckte till trots att den gamle grävaren breddat diket till dess dubbla bredd och tredubbla djup, utan att fråga oss naturligtvis. Men nu slipper vi detta om andra ska med för bron har fått en ny plats. Det firade vi med en promenad tillsammans med Aron, Thomas och hundarna i det perfekta vädret igår.