Signe har nu ridit för första gången i sitt liv och som synes är återväxten räddad på riddarsidan i familjen; Aron rider varje dag, Emma-Li ska börja ridskola till hösten, Signe älskar att rida och jag är förstås mycket nöjd.

 

Signe ville aldrig sluta rida och skrek ilsket när hon till slut fick sitta av. Hennes lyckliga leende påminner mig om mitt livs första ridtur. Jag var fem år, tre år äldre än Signe. Mamma, pappa, jag och lillebror var på bussresa till det fjärran Gotland och jag skulle prompt rida. Ett brunt russ som hette Atos var min första hästkärlek. Jag minns tydligt att när jag satt upp och såg Atos svarta man gunga framför mig tänkte jag:" Det här vill jag alltid göra."

 

Så mamma hade bara att kontakta ridklubben när vi kom hem men jag fick inte börja då eftersom jag var för liten. Hösten när jag skulle fylla sju fick jag äntligen börja rida regelbundet och då hade jag redan hunnit spara ihop till ridkurs och medlemskort, dessutom hade jag börjat spara pengar som jag satte in på banken till min egen häst. Till slut blev det ju också så att mina sparpengar blev Chateau. Chateau som nu lärt Signe hur underbart det är att ha kontakt med ett så stort djur som bär dig vart du vill.