Hjortrongull, vattendrottning bildkälla. http://forums.lotro.com/showthread.php?278877-A-Long-Walk
Jag gillar yogi-te. Just nu lyssnar jag till radiogudstjänsten och dricker Sweet Chai. På papperslappen tepåsens snöre står olika korta ordspråk, ofta på lite konstig engelska, sällan minnesvärda men-plötsligt händer det: just idag när jag lever med johannesevangeliet och Hjortrongull med deras fokus på vatten, förnöjsamhet och moderlighet får jag detta ordspråk på perfekt engelska:
A mother is as rich as a river.
I nördsammanhang vill man förstås också kategorisera Hjortrongull och har då stannat för att hon är en älvande, en vattennymf. Jag tror ju att Tolkien mycket väl kan ha varit inspirerad av de kvinnliga väsen, ett slags älvens rå, som finns kopplade till de flesta åar och älvar i Storbritannien. Dessa var dock elaka väsenden.
Hjortrongull är i stället en vattenmoder för allt levande, hon är som de goda vattennymferna i Narnia som befriar floden Beruna i Caspian, prins av Narnia av Tolkiens nära vän C.S. Lewis. Båda författarna kunde nog Johannes evangelium från pärm till pärm. Det är ett evangelium som har mycket vatten och kvinnor med och den heliga Ande som av Jesus beskrivs som "en källa med levande vatten" som var och en kan hitta inom sig själv om de tar emot henne. Jo, för Anden har kvinnligt genus på hebreiska/arameiska.
Johannes, är inte Johannes Döparen, utan Jesu yngsta lärjunge, han som dog landsförvisad på ön Patmos. Men evangeliet börjar ändå med Johannes Döparen som döper människor Jordanflodens vatten och själv bara dricker källvatten i ödemarken. Varje kapitel i Johannes evangelium har en koppling till vatten och de flesta har också en koppling till kvinnor; kapitel ett börjar med att berätta hur det levande Ordet vilar i Guds livmoder och sedan möter vi den vuxne Jesus vid Jordan tillsammans med Johannes Döparen, i kapitel två förvandlar Jesus vatten till vin vid bröllopet i Kana på sin mamma Marias enträgna uppmaning, i kapitel tre berättar han för prästen i högsta rådet, Nikodemus, att han måste födas av vatten och Ande och i kapitel fyra möter han kvinnan vid Sykars brunn.
Med denna kvinna som är Samariska* talar Jesus djupsinnig teologi som han sällan eller aldrig gör med andra än sina lärjungar. De samtalar om vatten:
"[---] den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet..." och när hon funnit källan inom sig rusar kvinnan in i staden. Hon glömmer krukan med vatten vid brunnen i sin iver att låta sin källa flöda över de andra samarierna i staden och snart är många i staden efterföljare till Jesus.
Jesus och kvinnan vid Sykars brunn målade av
Kaspar Jacob van Opstal d.y. kring sekelskiftet
1600-1700
* dvs tillhör en minoritet med en speciell religion som fortfarande anses fel av judar, muslimer och kristna i Israel och Palestina ännu i denna dag.
