Mycket hästprat blev det förstås. Inga fick mig att inse att jag haft Chateau i 17 år! Tänk vad tiden går fort när man har roligt. Maddes Janne har ju bott här i lite drygt ett år bara, så där är det fortfarande kalibrering på gång. Tänk vad det tog tid och tålamod i början med både Chateau och Majan. Men det är oerhört belönande att ha en häst länge, att inte ge upp när det kanske först verkar jobbigt. Alla hästar blir ju olika sig när de byter miljö, ibland till det bättre, andra gånger till det sämre.

 

Jag är nu en gång sådan att ett djur kommer till familjen för att stanna så alternativet att byta Chateau mot en mer erfaren häst existerade aldrig. Nu när jag tänker på åren som gått minns jag knappast det jobbiga och det är som det ska, det vore trist att bara minnas det som inte gick bra och det är inte så man bygger kärleksfulla relationer. De ska byggas på styrkorna* inte missödena.

 

Men nu när man ska börja om med en ny ännu yngre häst kan det vara bra att minnas också det som inte var perfekt från början och hur vi blev av med dumma beteende. Framför allt är det bra att minnas det svåra och jobbiga också för att orka hålla ut när det inte alltid går som man tänkt sig.

 

*Ås kloka mamma sa det en gång och hon har så rätt! Man kan inte fokusera på alla fel och brister om man ska bygga en lång relation tillsammans