Här har vi kontakt med en gymnasieskola i en liten by utanför själva Marrakech och flickorna har genast fått vänner och bytt FB-adresser. Det är svårt att vara blyg med marockaner de är väldigt direkta i mötet med andra människor. Man kan förstå att många utlänningar flyttar hit till denna stora varma famn och uppriktiga intresse för andras seder och kultur. Marockaner är också generösa med sin egen kultur som kommer sig av en oerhörd stolthet över sin historia och över att vara så modernt, fredligt, mångkulturellt och framgångsrikt.
Vi och eliteleverna på gymnasiet i Sidi Bou Othmane, man räds inte sådan klassificeringar här även om det gör mig lite fundersam. Khadija drivs ändå väldigt mycket av Knowledge Is Power-idéer och vill verkligen helst jobba här med dessa elever som behöver henne i stället för rika innerstadselever.
Nu är det snart vår enligt marockanerna. Man letar inte efter vårtecken eller räknar på dygnsmedeltemperatur här, man har ett bestämt datum: 21 mars. Samma datum som nyåret, noruz ,firas i Mellanöstern. Men redan blommar apelsinträden med ljuvligt doftande blommor, som en blandning av syren och kaprifol. På morognen fram till ca 11 sjunger fåglarna men sedan är det nog för varmt för dem. På en skola som har elever från 0-15 år här i centrala Marrakech jobbar de med teman enligt något som påminner om Montessoripedagogiken. Så där sjöngs vårsånger och ritades fåglar för fullt just nu inför den 21 mars. På mig gav det intryck av att vara en festlighet i stil med midsommar för oss.
3-4 -åringarnas arbete med tema le Printemps
Det var lite likt en svensk skola, men all undervisning var på franska. Sedan barnen var helt små var det bara franska på skoltid och arabiska hemma. Dessutom började de redan i 6-8 årsåldern med engelska. Som Charlie sa: "De här barnen måste bli typ hjärnkirurger när de växer upp." De jobbade inte bara med språk utan också med konst, musik, dans, teater och film. Hela miljön var stimulerande och barnen var otroligt engagerade, även de större högstadiebarnen.
Förstaårseleverna på högstadiet har franska, jag fortsatte sedan att filma pga av entusiasmen hos eleverna som verkligen hördes utan att det på något sätt blev odisciplinerat
Så visst är Marocko väldigt modernt på många sätt men ändå inte individualiserat, som vi förknippar med det moderna. Här gör man saker tillsammans och eleverna är stolta över sin skola tillsammans. Alla får samma undervisning i samma klassrum, även den nyanlända flickan från Guinea-fördelen med ett skolspråk blir tydlig där. Får jag vara så hemsk att jag säger att jag hoppas de aldrig kommer till en-till-en lösningar på problem utan fortsätter att göra det tillsammans. Klasserna är ganska små men att individanpassa till den grad att de gör allting ensamma, där hade de inte följt Montessori i spåren och på mig verkar det vara en fungerande strategi. Jag har sällan sett så glada och livligt engagerade elever trots att det var läraren som ledde klassrumssamtalet och forskningen hela tiden. Denna skola hade också mycket goda resultat.
Ett vårtecken för människor i Skåne är här ett tecken på att vintern ännu råder; storkarna =les cigognes på murarna runt det fascinerande Badii-palatset, en ruin av ett storslaget slott från 1500-talet när Marrakech var Marockos huvudstad.
Här visar Khadija mig Badii-palatsets blommande apelsnträd som är ett vårtecken för marockaner och viktiga i alla möjliga sammanhang. Doften ger välgång på resa, något att ta med sig för oss
