Den 5 maj 1525 dog Fredrik III av Sachsen med tillnamnet den vise. Han var en riktig renässansfurste, främst i den kulturella betydelsen av ordet. Hans tillnamn skulle också kunnat vara den intellektuelle. Han ville främja bildning och studier i sitt furstendöme mitt i det tyska kulturområdet. Det gjorde han bland annat genom att grunda universitetet i Wittenberg 1502.

 

Wittenberg är ett bekant namn, det var ju där Martin Luther, den uppstudsige munken, spikade upp sina teser på slottskyrkans port. Fast det var troligen en sk. faktoid, det var inte på domkyrkans port de först offentliggjordes. Men det spelar ju  mindre roll. Den reformation som startat ca 250 år tidigare i katolska kyrkan fick vid denna tid sin kulmen i Luthers och andras, mestadels centraleuropeiska, olika teologiska uppror mot påvedömets potentater och lärosatser. I Sverige antog vi Luthers tyska reformation och därför känner vi till honom bättre än Wycliffe, Jan Hus, Erasmus av Rotterdam, Zwingli och Calvin, men de och många andra var alla lika viktiga som Luther för denna omvälvning i Europas kulturliv.

 

Fredrik den vises grundande av universitetet i Wittenberg var också en reformation i sig. Det var det första universitetet i Tyskland som inte var knutet till och drivet av kyrkan. Fredriks hov drog därför snabbt till sig en rad kreativa unga krafter och Wittenbergs universitet blev ett ledande centrum för humanistisk forskning i Europa med professorer som Philip Melanchton och Lucas Cranach d.ä. förutom den förstnämnde karismatiske Luther. Kring Fredrik III ville alla furstar och intellektuella i Europa vara, eller kanske snarare hans universitet. Att vara humansit var helt enkelt på modet.

 

Studenter från hela Nordeuropa sökte sig till Wittenberg. Den svensk som efter att Gustav Vasa infört protestantismen som statsreligion i Sverige ville bli präst fick plugga i Wittenberg och ruskiga historier om "svarta bibeln" från Wittenberg berättades i de grå stugorna i Sverige, där många fanns som misstrodde boklig bildning och den uppifrån påtvingade reformationen så till den grad att man misstänkte den som utbildade sig i Wittenberg för att ha sålt sin själ till djävulen.

 

Vi lever inte alls i en tid som Fredrik IIIs, vi lever i en tid när humaniora räknas som överflödigt, i det närmaste skadligt, av den svenska statsmakten. Man vill satsa allt på naturvetenskap och teknik i stället för att lära sig förstå mysteriet människan bättre. I denna tid känns det uppfriskande att tänka på Fredrik den vise och hans universitet i Wittenberg. Och det är inte heller så svårt att jämföra dagens utbildningspolitik med den skräck för den humanistiska bildningen som tog sig uttryck i folksägner om "svarta biblar" från Wittenberg.