Smilla är nu så stor och förnuftig att det går lätt att rida ut med henne som handhäst på morgnarna utan att jag  behöva vara rädd att inte hinna i tid för att hon tjorvar. Jag rider dock inte längre med henne lös när jag är ensam, för en morgon när jag just tänkte släppa henne kommer två morgonpigga hurtbullar i beach 2013-tempo efter vår vanligtvis så folktomma ridväg. Jag tänkte att de kanske inte uppskattar en yster sprakfåle som Smilla rusandes emot sig så jag behöll grimskaftet på. Men när jag har med mig fotfolk har jag henne lös, då går det snabbt att fånga in henne om något oväntat inträffar. I morse var en sådan dag och då fick jag också bildbevis på morgonidyllen i det himmelskt vackra försommarväder som vi upplevt de senaste dagarna.