Läser på Carolinas alltid lika intressanta blogg om en enkel sanning som ofta glöms bort: to know me is to love me, att känna mig är att älska mig. Töntigt, trivialt, pekoralmässigt. Javisst, om man vill verka världsvan och sofistikerad slänger man sig inte med fraser som trycktes på t-shirtar och temuggar när jag och Carolina var barn. Men ofta är de där plattitydiska klichéerna som vi hört tusentals upprepade gånger betydligt klokare än vi sofistikerade snobbar som hellre citerar någon cynism av Groucho Marx för att verka coola.

 

Carolinas resonemang om denna enkla sanning leder fram till att lär man känna Jesus så älskar man honom och att lära känna honom börjar med att älska honom. Jag tycker att detta också handlar om alla vi lever med här på jorden; kärleken som grundposition; att vilja ge av sin hängivna tid till dem man delar jorden med. Ja, till och med till den man aldrig vet om man någonsin kommer att möta. Det innebär allt ifrån det stora att spara på jordens tillgångar för kommande generationer och det lilla vardagsnära att byta toalettrulle på en offentlig toalett till nästa besökare.

 

Min vän Ann-Helen, som ni mött på pilgrimsvandring här på bloggen, är just en sådan person som sparar på jordens resurser till kommande generationer OCH byter toalettpapper på offentliga toaletter. Ja, hon plockar upp andra människors skräp i naturen också. Behöver någon människa husrum, och det är svårt att hitta i Kiruna, finns det plats hos henne. Skulle rummen vara överfulla, ser hon till att genom kontakter hitta en annan lösning för den husvilla främlingen. Ann-Helen har alltså gått ett steg till i kärlek; hon älskar även den hon inte känner. Fast det skulle också kunna uttryckas som att hon känner många fler än dem hon träffat, eftersom hon älskar dem, inte bara som en fin teori utan i den skitiga praktiken.

 

Ann-Helen har sin andra familj i Israel. När hon var tonåring fick hon hjärterum hos en kristen palestinsk familj och det är så typiskt för Ann-Helen att hon fortfarande ringer dem och hälsar på dem så ofta hon hinner, snart bär det iväg igen för trots att hennes ekonomi i teorin aldrig skulle tillåta upprepade resor till israel, hittar hon alltid en riktigt billig avgång, just när hon kan komma iväg. Några kostnader för husrum har hon inte eftersom hon alltid har vänner att bo hos. För en som har kärleken som grundinställning i livet blir ofta resultatet att man har vänner som tar emot en överallt, även i evigheten, säger Jesus.

 

Omvänt kan man säga att en bitter cyniker som helst citerar Groucho Marx i grunden är väldigt ensam. Att inte älska är ju att inte i heller egentligen känna någon. Man bara umgås med en massa främlingar. Men även den mest förbittrade cyniker kan bli älskvärd när man lär känna henom, så det kan alltså verka åt andra hållet också; att lära känna någon är att börja älska den personen och ju mer man lär sig om den andre, desto större blir kärleken. Ju mer av sin hängivna tid man ger, desto mer vill man ge den personen.