På söndag är det den Helige Mikaels dag, som förstås firas rejält hos oss både pga att höstvintern traditionellt börjar då och eftersom min bror heter Micael. De flesta heliga i kalendern är människor som gjort något utöver det vanliga och kan inspirera oss andra, mindre helgonlika, till ett modigare liv. Men den helige Mikael är en ängel. Mikael är ingen mindre än ärkeängeln med särskilt ansvar för att beskydda Israels folk. Man kan tycka att Mikael stått overksam under stora delar av historien och speciellt under Förintelsen, men kanske ändå inte. Jag tänker då på alla som gömde judar med risk för eget liv, kvinnorna som gick till Rosenstrasse och tvingade polisen att släppa deras judiska män och så räddade dem från förintelsen och alla som likt Schindler och Wallenberg ledde ett helt team av medarbetare som gjorde en hel del för att göra Hitlers drömmar om en judefri värld om intet.

 

Kanske är det så skyddsänglarna jobbar, precis som helgonen, kanske de arbetar med att inspirera vanliga människor till att bli skyddsänglar åt varandra. In spirera betyder andas in Ande, änglarna kanske andas in en god ande i oss vanliga dödliga. Nog har jag av trovärdiga källor hört om änglaingripanden av mer påtaglig natur och en gång såg jag en ängel stå på vakt utanför en behövande väns dörr, men en ängel verkar vara en ganska skrämmande syn för de flesta så det är nog ett smart drag att oftast låta oss vara varandras änglar och göra det synliga jobbet.

 

För min del gäller det bara att lyssna på de impulser till goda gärningar min ängel viskar i mitt öra. Alltför många gånger har jag inte gjort det trots att jag vet att varje gång jag lyssnar och låter inspirationen driva mig i rätt riktning aldrig någonsin får ångra mig. Medan jag också vet att jag grämer mig för alltid över de gånger jag av någon orsak, oftast blyghet (!), inte gjort vad min ängel viskat till mig.

 

Läs om en som inte tvekade när hon inspirerades till att vara den Helige Mikaels utsträckta arm i många bemärkelser under andra världskriget och efteråt. Hon hette Corrie ten Boom och dog 1983 men hon fortsätter ännu att inspirera, så påstå inte att Mikael är maktlös!

 

För att fira den Helige Mikael delar jag en av min brors favoritartister, och namne, fransiscanermunken John Michael Talbot, som är så stor i den undergroundkultur där vi nordliga kristna lever att han har en sida på samiska  Wikipedia.