Framtidstro
En resa genom Sveriges största industriminne från Porjus kraftstation till Malmfälten talar om framtidstro. Vid början av förra seklet vågade man sig på stora investeringar och folkhemstanken började gro. Från att bara ha försvarat kungahuset blev nu försvarets viktigaste uppgift att försvara elkraftverk och malmtransporter. Detta och mycket mer fick vi veta av vattenkraftsguiden Sonja i Porjus. Själv föddes hon i en by några kilometer från dammarna som genererar 25% av Sveriges elkraft. Men i hennes by fanns ingen el förrän hon var tio år. Och Sonja var inte 100 år gammal.
I själva kraftverket hade man förstås el indraget. Vacker marmor i två färger; vit och rosa och undersköna jugendarmaturer pryder det gamla verket. Framtidstron hörde ihop med detta; grå betong är trist, marmor är vackert och båda materialen leder el dåligt så de valde att göra det vackert. Dyrt men fortfarande som nytt. Fönstren i nygotisk spetsbågestil fullbordar intrycket av att ha byggt ett tempel för den nya tidens religion: Framtidstron.
En nymodighet var 24-timmarsdygnet och för att inte göra fel på eftermidagarna hade man en eftermiddagsklocka mitt emot fönstren.
50 meter under älven ligger maskinhallen från 1914. Turbinerna jobbar inte längre men älven brusar högt ovanför våra huvuden. Min klaustrofobi blev inte bättre av alla säkerhetsåtgärder och andningsmasker. Jag fick träna mycket på denna plats. Men inte ens min höga panikpuls hindrade mig från att se skönheten även i denna maskinhall med blanksvarta turbiner från Trollhättan där Sverige hade sitt allra första vattenkraftverk. Porjus var inte först, men är fortfarande störst.
Till och med golvet var vackert och knappt slitet trots att människor sprungit på det i snart hundra år.
Efter 250 branta trappsteg i en trång trappa var det skönt att komma upp i prakthallen vid ingången till kraftverket och mötas av ytterligare skönhet i jugendarmatur och nygotiska fönster med djupa fönstersmygar. Inte för att spara energi utan för att tegelbyggnaden skulle hålla värmen, är väggarna tjocka. Energi var inget man behövde snåla med, tänkte man sig 1915. Porjusverken ansågs räcka för varje tänkbart energibehov i framtiden .
Probemet var bara att "behoven" ökade med tillgången till billig el och senare byggdes hela Luleälven ut och gjorde Jokkmokks kommun till en jättelik kraftdammspark och står som sagt var för 25% av Sveriges elenergi. Av dessa rikedomar av energigenererande får dock Jokkmokk intet. Sveriges största nettovinstgivare till staten är en av Sveriges fattigaste kommuner. Framtidstron nådde liksom aldrig runt Porjusverkets stugknut. Fortfarande är det mest inkomstgivande eventet i Jokkmokk marknaden i februari med rötter från medeltiden.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Vilken vacker upplevelse! :)
Postat av: Alma-Lena
Johanna: Ja, det är en lagom dagsutflykt från dig. Du borde unna dig en guidad tur i Porjusverken. Dessutom är upplevelsen av alla jättelika dammar hisnande om än sorglig.
Postat av: Bråddjup
Maffigt!
Postat av: Alma-Lena
Bråddjup: Storslaget sa Bull.
Trackback
