I svenskan ska vi se dramatik och vi ska tillägna oss klassiker. Det mesta som finns att få tag på av klassikern Shakespeare, när nu skolans kassa inte räcker till besök på Shakespeares The Globe i London är filmatiseringar, ofta på engelska. Aldrig ser det ut som på teater utan filmens alla möjligheter tar effektivt bort teatermediets begränsningar och magi. Men vi har av en lycklig händelse TV-filmen som gjordes av teateruppsättningen Macbeth på the Ice Globe i Jukkasjärvi på skolan. Teaterformen har inte gått förlorad i denna uppsättning. Dessutom gör denna uppsättning vad andra brukar hoppa över-betonar det som Shakespeare och hans samtid såg som pjäsens huvudtema: Vådan av att vara otrogen den av Gud utsedde rätte konungen och vådan av att inte vänta in den välbehagliga tiden.

 

Lycklig över detta fynd använder jag den i svenska 2 eftersom vi dessutom ska behandla nordiska språkförhållanden i den kursen så eleverna ser en röd tråd i att vi inte ser engelsk Shakespeare utan svensk/samisk inspirerad av Kurosawas Blodets tron/Spindelvävsslottet i bildspråket. De får också se en snutt av Kurosawas film för att visa hur universellt använd Shakespeare är vilket understryker hans tidlöshet och klassikerstämpel. Han tar upp frågor som intresserar de flesta männsikor och hans dramer kan gestaltas på så många sätt utan att dess kraft går förlorad.

 

Denna invändning mot uppsättningen återkommer dock alltid: inte talade väl skottar på medeltiden samiska? Varför ser vi en samisk teater? Det var väl inte så mycket is och snö i Skottland? Varför renar, hjortar hade passat bättre?etc. Allt med kontentan att samisk teater är exotiska SAMER som utstöter märkliga ljud, trots att textremsan citerar Shakespeare på svenska.

 

De sväljer glatt Shakespeare in Love, Trettondagsafton placerad i sent 1800-tal, ja, faktiskt också Kurosawa, skottar kan uppenbarligen prata japanska. Men eleverna accepterar inte en texttrogen, om än förkortad, samisk version av Macbeth.

 

Jag tvingas med sorg inse att samer fortfarande inte är människor utan någon slags färgglad underart av Rangifer Tarandus i många svenskars ögon. Detta bevisades redan tidigare i kursen. En snabb genomgång av finska och samiska, finlandssvenska och stora författare på sistnämnda språk, samt Kalevala, en sång på samiska lyssnade vi till, tre på finska ur Kalevala och Tove Janssons egen uppläsning av "Filifjonkans vårstädning", blev en del i kursen om nordiska språkförhållanden. Den lilla snutten samiska stack ut så till den grad att en sång på samiska gjorde att åtta lektioner uppfattades som enbart handlandes om samiska.

 

Så fungerar rasism, den enda svarta sticker ut i en blekrosa folkmassa.  Den romska tiggarkvinnan i 60-årsåldern retar upp ungdomar i Kista centrum på ett helt annat sätt än alla bleka svenska pensionärer. Judar ges en enormt oproportionerlig uppmärksamhet och tillskrivs en absurt stor makt av sina belackare trots att de är så få att alla judar i världen hade rymts i Paris. Därför kan inte svenska gymnasieelever se att en pjäs på samiska är en Shakespeare-uppsättning med fel och förtjänster som alla andra, de ser bara en pjäs på samiska och irriterar sig för de tänker sig samer som exotiska jojkande färgklickar, inte en del av det nordiska kulturlandskapet och absolut inte människor.