Igår kom Linda på besök och då passar vi förstås på att rida ut tillsammans. Tur att vi var två, säger jag. Det första som hände var att Chateau tvekade att gå fram. Det visade sig bero på en älgko med två gängelbenta kalvar som passerade ca tio meter´framför oss. Nu är jag lite ängslig för älgkor med kalvar. Man behöver inte ens komma mellan mor och barn för att korna ska gå till ilskna anfall så jag är glad att Chateau tvekade, annars hade vi krockat med den ståtliga familjen.

 

 

Ängsliga jag bestämde då att vi tar en annan väg i den fallande skymningen, vi kom ut alldeles för sent för oss kvällströtta damer. Där stötte vi på en av våra katter, Modesty. Det tyckte Smilla var lite läskigt. Sedan kom Aron springande bakifrån så både jag och Smilla ryckte till, jag tyckte mig se en älg i ögonvrån. Sedan fick jag och Linda öva till luciatåget på hästryggen. Inget lugnar häst och ryttare så bra som sång. Naturligtvis ingår " Min ponny" av Gulan Bornemark i luciatågsrepertoaren precis som Staffansvisor när det är Lucia till häst. Kul att ha en häst som verkligen är svart när man sjunger "och pälsen den är svart liksom kappan på en präst, en mule som av sammet det har min lilla häst. Vad du är söt min kära lilla ponny, vad du är snäll min kära lilla häst, du säger ingenting min kära lilla ponny men du är den jag gillar mest."