Tid för det viktigaste IV

Mamma. Hon är det viktigaste och vi har gjort så mycket kul i sommar. Min glada, energiska mamma som blivit så sjuk. Plötsligt och oväntat kom beskedet. Det värsta. Big C. Kräftan.

Mamma vid kyrkans lägergård i Seskarö där vi varit så många somrar.

 

När jag var liten bad jag alltid Gud om att få dö före mina föräldrar. det är en bön som det nog är bra blir annorlunda besvarad än bedjaren önskar i stunden. Troligen kommer mina båda föräldrar att dö före mig och det är så det ska vara.Nu ska jag leva tills mina barn ska leva för sina barn. Det är livets gång och vackert i sig.

 

Mamma och Aron vårdar gravar där de som gått före har sin minnesplats

 

Min mamma kämpar på trots tuffa behandlingar. Vi har så roligt tillsammans. Livet blir kanske alltid så här när man inser att det kanske inte blir så att min kära lever i hundrade år, hur vi än sjunger "Ja må du leva uti hundrade år."

Mamma brukar sjunga varianten vi sjöng i Jukkasjärvi församling: " Ja må du leva så länge du får. Av vad ska hon leva? Av nåd ska hon leva så länge hon får och sen ska hon leva där änglarna bor."

Mammas födelsedag, ett år till har jag fått ha min kära mamma kvar

 

Men än lever hon där jag bor och jag tar varje dag som den nåd från himlen den är.

Sv: Fantastiskt, ett passande namn :)

Beklagar med din mamma :/

Ajdå beklagar med mammas besked. förstår din tanke, vi har en farbror som kommer var dag till kyrkogården som tänder ljus, hans fru ligger i minneslunden, han yttryckte det kort och kärnfullt:- Det är skit att bli sist kvar :P

Ibland känns det för mig så, att glädjen och sorgen blir till ett.

Johanna: Tack, du vet ju verkligen hur det är...

Lars: Jo, det är det allt. Vi barn och barnbarn kan ju aldrig kompensera helt, men vi försöker ta vara på tiden. Jag tröstar mig med att pappa hade haft det mycket svårare om det blev han som blev kvar. Mamma har ett stort socialt nätverk som stöttar. Äldre män är ofta ganska ensamma utanför familjen.

Klaus: Precis så är det, de är iaf sällan varandras motsatser. Laestadianmöten sjunger ofta psalmen "Sorgen och glädjen de vandra tillsamman." En vacker psalm.

Helt rätt Alma det har jag märkt att kvinnor gennerellt sätt är bättre på att nätverka med varandra, the sisterhood :)

Lars: Ja, det kanske följer av strukturell underordning. Det blir ensamt på toppen.