6 december Sankt Nikolaus barnens helgon med hästanknytning

Byns vitaste häst, Chateau, lånar St. Nikolaus henne när han rider runt här i norra glesbygden?
 
Sankt Nikolaus är en julprofil som älskas högt av barnen i vårt hus.Redan när de två yngsta ännu bara var en tanke i Guds hjärta började Sankt Nikolaus besöka våra barn natten till sin helgondag. Lilla L-T såg dessutom hovspår i snön från hans vita häst när hon var 6 år. För i Holland kommer Sankt Nikolaus hela vägen från Myra med båt för att sedan byta till en vit häst i hamnen när han ska dela ut klappar till barnen i staden.
 
När Sankt Nikolaus var biskop i Myra i nuvarande Turkiet gick han dock troligen till fots när han delade ut sina gåvor till fattiga och behövande. Generös liksom Lydia gav han sina gåvor i smyg och jag tror det var en sann själavårdares hänsyn till den som fick gåvan. Jag, och många med mig, har ju svårt att ta emot. Dessutom hamnar givaren i en stark position och ger man mycket , som Sankt Nikolaus gör, är det nog bäst för den egna själen att man följer Paulus råd om att inte låta den ena handen veta vad den andra gör när man ger gåvor.
 
Nikolaus kom från en rik patricierfamilj och valde, mot sin släkts önskan, att dela ut sin förmögenhet till de fattiga. Han beskrivs bäst med orden i Psaltaren 112:
"Den rättfärdige är nådig och barmhärtig,
det går väl för den som gärna ger lån
och är redlig i allt han gör.
Han bringas aldrig på fall,
den rättfärdiges minne skall alltid bestå.
Olycksbud behöver han inte frukta,
hans hjärta är tryggt, han förtröstar på Herren.
Hans hjärta är lugnt, han är utan fruktan,
han får se sina fienders fall.
Han strör gåvor över de fattiga,
hans lycka varar för alltid,
han blir upphöjd och ärad."
 
Men man måste inte vara rik för att få gåvan att frikostigt dela med sig. I Lydias församling i Makedonien fanns tydligen många som var som Lydia utan att vara särskilt välbeställda, berättar Paulus i ett brev till de mer välbeställda kristna i Korint: "Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga." Det låter som om Lydia påverkat hela församlingen med sin envisa generositet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0