Moses koleriska och dystra temperament leder honom till fler missgrepp till och med rena övergrepp. Det allra värsta är nog när israeliterna vandrar från slaveriet i Egypten genom det land där Mose en gång fick asyl och mötte Gud i den brinnande busken. De slåss med några namngivna midjanitiska hövdingar och besegrar dem så hövdingen Balak börjar bli orolig för deras framfart. Han betalar siaren Bileam för att uttala en förbannelse över israeliterna. Bileams berömda åsna talar då till Bileam och hindrar honom från att uttala denna förbannelse, i stället välsignar Bileam Israel tre gånger.

 

Men israeliterna börjar ändå dras in i den avgudadyrkan som utövas i landet. Utan minsta lilla krig blir israelitiska män besegrade av majoritetskulturen genom att gifta sig med midjanitiska kvinnor, precis som Mose gjort. Arons sonson Pinechas blir en dag så arg på detta att han sticker sitt spjut genom en man och hans midjanitiska kvinna, Kosbi,  i deras säng.

 

Mose och Sippora blev mobbade och ifrågasatta men de fick åtminstone leva. Mose ser tydligen inte detta som en anledning att försvara mannen som gjort samma sak som han själv gjort med Sippora. I stället samlar Mose och Pinechas ihop en trupp som går ut i krig mot midjaniterna. Mose tycker sig ha fått order från Gud att hämnas på midjaniternas omvändelseförsök, assimileringskampanjen med Kosbi, som var en klanhövdings dotter, i spetsen.

 

Men skulle han följt sin egen lag där  öga för öga tand för tand gällde  borde han alltså ha skickat ut kvinnor som försökte vinna proselyter för judendomen om han verkligen skulle hämnas som Gud sa till honom. Mose skickar inte ut missionärer utan militärer vilket är det första avsteget från vad Gud beordrat.

 

Israeliterna vinner slaget och kommer tillbaka med krigsbyte och fångar.. Mose blir då galet arg på dem och tvingar dem att döda alla pojkar och alla kvinnor "som haft en man" eftersom det var kvinnorna som förlett israeliterna till avgudadyrkan. Flickorna får leva och soldaterna får göra vad de vill med dem. ISIS härjningar är alltså ingen nymodighet. Varken förmannen i Egypten eller småpojkarna i Midjan har han fått direktorder ifrån Gud att mörda. Men hans koleriska temperament har inte lämnat honom under resan från slaveriet.

 

Detta är en av många förfärliga berättelser som finns i Bibeln. det uppbyggliga i detta är inte lätt att se. Men jag ser trösten för mig som är som en Mose i mycket. Det är inte kört, fast man begår de mest avskyvärda brott i vredesmod. Det finns en chans till. Jag kan tänka mig att exempelvis alla de massor av människor som blivit fria från drogmissbruk genom LP-verksamheten kan finna tröst i dessa rakt återberättade mordberättelser.

 

Jag ser också denna berättelse och andra som bevis för att Bibeln är sann. Skulle man skriva en propagandaskrift för Israels folk, judendomen eller kristendomen skulle dessa historier defintivt redigerats bort. Mord på kvinnor och barn har aldrig ansetts som hjältemodigt eller rättvist. Inte heller våldtäkter mot barn eller kvinnor. Och vill man visa upp sin religions starkaste gestalt tar man nog bort mord i vredesmod, dubbelmoral, depressioner och barnmassakrer. Oavsett tid eller kultur.

 

Mose är inget föredöme i självbehärskning men en människa som man även i sina mörkaste stunder kan identifiera sig med. En svag människa som trots många fel och brister också kan utföra stordåd.

 

Prinsen av Egypten igen: