Morfar hette Sune Gottfrid, och man behöver inte vara docent i medeltidstyska för att förstå att Gottfrid betyder Guds frid, den traditionella hälsningsfrasen bland kristna här i norra glesbygden. Sune betyder kort och gott son. Min morfar hade alltså ett vackert och välanpassat namn.

 

Dagens lucka bjuder därför på en psalm som i Norge förknippas med julen och hos oss med begravningar, men från början, på medeltiden, var den en pilgrimssång för dem som gav sig ut på långa färder till avlägsna heliga platser Roskilde, Nidaros, Tromsö, Rom, Jerusalem eller  kanske Ruonala kapell.

 

Morfar var en i ledet av många sjungande kristna länkar i vår släkt så jag väljer den på grund av raderna "Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång." Den här versionen är dessutom inspelad i Betlehem med musiker från platsen och Norsk kultur verkstad. Precis så som kristna högtider ska uppmärksammas, denna globala religion som började i en östlig utkant av Romarriket med en judisk familj arbetarfamilj i just Betlehem.