Det har varit dystert på ridfronten på sistone. Det vanligtvis snötäckta landskapet har i stället varit täckt av en isskorpa och regnet har öst ner och gjort livet surt för oss här i norra glesbygden. Ridning är naturligtvis inte att tala om när hästarna halkar runt till och med i hagen och vattenhinkarna får glida på marken för att jag inte ska vurpa med dem på väg till stallet.

 

Så kom den välsignade blötsnön Lucia-natten och genast tinade isskorpan bort och ersattes av ett 10 cm tjockt snölager, som sjönk ihop till 5 medan vi var ute. För det var vi. I flera timmar med vilda hästar.

Vintertid är Chateau alltid pigg men idag, ja, "vildens häst för hon är så vild" kunde man lugnt säga. Bockar och snabba galopper, passage och levader i fullständig oordning gjorde att jag var tvungen att klättra runt i skogsbackar i obanad terräng och rida slalom runt träd i en halvtimme innan det gick att göra något vettigt. Smilla fick springa lös förstås och for runt som Jehu hit och dit. Lyckliga hundar svansade med-äntligen en riktigt lång ridtur med matte och hästarna.

 

Barockridning kan vi nog inte tala om  här, snarare barock ridning. Men kul var det!