Blixtvisit hemma och en sorgesång

Jag har två hem numera, jag är en lyckligt lottad människa. I helgen blev det blixtvisit till mitt hem längst upp i norr i hemskt snöväder.

 

 

Rastahusen som Elis kallade dem, en av varje färg i rad. Elis tycker det finns så vackra hus i Kiruna och jag håller med. Husen kanske inte alltid är annorlunda mot hus på andra orter men de blir som infattade juveler i bergslandskapet och både jag och Elis gick och sörjde att all denna skönhet snart slukas upp av en gruva.

 

Stadshuset ska rivas , sten för sten. Lite grann känner vi oss som om vi vandrar i Jerusalem strax innan dess befolkning förs bort till Babylonien. Inga profeter står i stadshuset och profeterar, det är arkitekter och ingenjörer från LKAB. Men resultatet är detsamma: här ska inte lämnas sten på sten.

Fjället Haukkivaara, kommer det att sakna barnen som lekte i parkerna? Husen som lyste i alla färger?

 

När allt blivit ett stort gruvhål, sörjer fjällbjörkarna och siken som inte längre har en enda flik av Luossajärvi att leka i ? Eller är det bara vi som sörjer?

 

Ja, det blir ju inte ens (som i andra norrlandsstäder) en "gammelstad" kvar. Att staden måste flyttas är ju annars inte ett unikt öde, vilket jag påpekade för en stadsarkitekt som påstod att en stad som kan flyttas inte är en stad utan ett brukssamhälle. Fast längs kusten var det ju landhöjningen som var "boven", inte gruvdriften. Samtidigt är ju gruvdriften en förutsättning för Kirunas existens, så man kan kanske inte prata om "boven".

Det är som här i Iggesund där många är upprörda över att den viktiga Ringvägen (som löper runt östra och södra delen av samhället) kommer att kapas och bli en återvändsgränd - men när anledningen är att bruket/sågen behöver expandera kanske man inte ska klaga så mycket? Utan bruket inget Iggesund, liksom. Men sörja kan man ju ändå.

Vackert och sorgligt.
Det är både på gott och ont att ha flyttat därifrån i "rättan" tid.

Andreas: Ja, jag fick en beställning att skriva om varför folk inte protesterar mer över flytten och kom fram till att det är ändå gruvan man känner ger en anledning alls att bo här. Men då trodde alla att nya staden skulle byggas på Luossavaara och likna den nuvarande men nu har det ändrats och ska bli en by ute på en myr mellan Kiruna och Tuolluvaara och det känns kvävande hemskt att de vida vyernas stad för evigt kommer att försvinna ner i ett gruvhål. Vi hoppas förstås att det "gamla Kiruna" ska komma ner med nya Jerusalem men det är väl inte så troligt;)

Linda: Ja, aldrig har väl Dag Hammarskjölds ord "Du kan aldrig återvända. En annan man kommer till en annan stad." varit så sanna.

Kloka ord!! "En annan man kommer till en annan stad". Så sant.

Nu sprider jag en länk till mitt senaste blogginlägg, om vad jag för mig tror är en av vaccinets baksidor, det kallade fästingvaccinet i mitt fall. Läs och länka gärna: http://lmd83.blogspot.se/2014/02/fastingvaccinets-sidor.html

Åh vad jag vill norrut när jag ser dina bilder, inte minst på hästarna, förstås!
Vi var ute på ridtur igår, vilket jag (och min käre sambo) måste berätta mer om vid tillfälle!

Linda: Du är alltid välkommen!