Döden-ett barockt ämne
Under Barock-Olgas fokusepok var döden ständigt ett ämne. Om vi ser noga på bilden av dessa renässansbröder ser vi den ständigt återkommande vanitas-symbolen; dödskallen:
Var då? Jo precis ovanför den här texten finns ett utdraget kranium, ingen gåspenna, utan en vanitas-symbol som säger de stolta bröderna "Memento mori". Denna ständiga upptagenhet med att komma ihåg att man är dödlig tycker sena tiders människor ofta är märklig och våra sötisdödskallar på barnens gummistövlar förknippar vi med lustiga pirater snarare än med kroppens sista stadium innan förgängelsen också brutit ner vår benstomme i jordens mörker.
Men vi borde tänka mer på döden och vad den innebär för nu kommer ett lagförslag från Belgien om att också barn ska få "dödshjälp". Detta vidriga nyord, som direkt ifrån Storebrors* kreativa tankesmedja. Vem behöver hjälp att dö? Dör gör vi alla. Dödligheten är alltid 100% i varje generation, det kan vi vara säkra på.
Vi behöver livshjälp ibland men döden klarar sig på egen hand.
I detta läsvärda blogginlägg i den käre Leos alltid lika intressanta blogg förklarar han så bra varför vi inte ska tro på nyord som "dödshjälp". Inte talade man om dödshjälp på 15- och 1600-talet. Alla fattade 1. Vi ska alla dö, utan pardon. 2. Döden fixar det på egen hand utan min hjälp. 3. Det svåra är att överleva tills man blivit mätt på livet.
Men den tidens människor åtnjöt inte lika mycket skattefinansierad vård och omsorg. Kyrkan, som skötte sjukhus och fattigvård hade fler incitament än att lagen föreskriver en viss sjukvårdsnorm. Man trodde att Gud skulle ställa kyrkan till svars om hon inte gjorde sin plikt att vara Guds helande och lindrande händer innan evigheten tog över alldeles av sig själv.
Idag styrs samhället av helt andra parametrar. Vinst. Ekonomisk sådan är den överordnade ideologin och den religion alla tvingas böja sig under. Därför börjar nyspråket förföriskt tala om "dödshjälp". Min väns sista tid på ett underbart hospice är ett fåtal förunnat och säkert jättedyrt för skattebetalare. Tänk vad bra om man kan ha en helg på hospice och sedan döda patienten i stället för att låta livet ha sin gång tills döden tar över alldeles av sig själv efter kanske både veckor och månader i detta fridfulla hus fullt av vänlighet och vänner. Vilka samhällsvinster skulle inte göras? Hur många fler jobbskatteavdrag skulle det inte bli?
Men tro dem inte när de säger att "dödshjälp" är för den sjukes bästa, för de anhörigas skull och annat nyspråk. "Dödshjälp" handlar om pengar och så en stor portion dödsångest hos oss som ännu inte kommit nära den för egen del.
Så Memento mori=kom ihåg att du är dödlig! Döden klarar sig själv, men ibland kan vi behöva ge varandra livshjälp och då ska vi förstås göra det.
* George Orwells dystopi 1984 hade en storebror som styrde och kontrollerade allt ocg vände på språket som ett medel att hålla kontrollen total.
Kommentarer
Postat av: Linda
Åh, vilket tänkvärt inlägg!
På tal om Orwell - jag läste Animal Farm under min vistelse i Nya Zeeland. Fantastisk bok!! Har ännu inte läst 1984, men åh vad sugen jag blev nu.
Postat av: Alma-Lena
Linda: Tack du är själv en sådn klok vän, ditt beröm betyder mycket!
Trackback