Ibland när vi ser på varandra jag och Chateau känns de som att se på sig själv. Inte bara det att vi liknar varandra med våra grånande hår och uppnäsor. Nej, det är som om hon har en bit av min själ och jag en bit av hennes. Vi behöver inte prata högt, göra jättetydliga tecken, vi bara följer varandra. Jag leder inte henne och hon leder inte mig, vi bara är tillsammans. Vi är två och en på samma gång.