Nu tar epifanietiden slut och därmed drar julen sin kos för att återvända 25 december 2014, om Herren dröjer och vi får leva. Men dennna fröjdefulla tid i kyrkoåret slutar med stor glädje när vi firar Jungfru Marie kyrkogångsdag, kyndelsmässodagen.
Detta är en dag som jag alltid firar så mycket det bara går eftersom det förutom att minnas Jesus frambärande i templet är en av Mariadagarna på kyrkoåret och trogna följare vet ju att hon är en viktig person för mig på många sätt, men allra viktigast är nog farmor. Hon hade födelsedag den 2 februari, den riktiga kyndelsnässodagen och hon var kyrkomusiker. Ja egentligen var hon brevbärare men hon var också kantor i Tuolluvaara till sin död. Hon reste runt i kyrkorna i Jukkasjärvi, Karesuando och Vittangi församlingar när det behövdes men Tuolla var hennes hemby och hemkyrka där hon finns med i series cantorum.
Farmor höll också hårt på att fira kyndelsmäss, inte för att hon fyllde år då, hon firade namnsdagar hellre än födelsedagar, men för ljuset, festen och musiken. Min farmor var en festprisse och kalasknutta av rang för hon älskade att baka. Tårtor och bullar, matbröd och limpor. varje dag utom söndagar bakade hon, ja, hon dog medan hon bakade sin sista matbrödsdeg.
Farmor lärde mig äslka Bach och Händel, Telemann och alla andra barockmusikerna, men också romantikerna från Tyskland; Beethoven, Schubert, Schumann och förstås fransk-polacken Chopin. Men inte brydde sig farmor om varifrån de kom. Hon brydde sig inte om sådana ting. Hon blev kritiserad för att "till och med bjuda zigenare på kaffe". Musik och fika var för alla, emn sur blev hon om hon stötte på folk som gjorde skillnad på folk och folk. Hon tillhörde inte högstatusmännsikorna själv och mötte ofta förakt.
Jag kan inte förstå alls hur man kunde förakta henne. Jag förstår den som var rädd för hennes imponerande person. Jag kan också fatta att folk avundades hennes skönhet och begåvning. Men förakt är en känsla jag reserverar för dem som är snåla och främlingsfientliga, elaka och mobbar andra. Det gjorde inte min farmor. För mig är hon bara värd heder och kärlek. Kyndelsmässodagens lysande stjärna är förstås Jesus tillsammans med sina föräldrar, men för mig är nog födelsedagsbarnet farmor Saima på andraplatsen tillsammans med Hanna och Symeon i templet.
