Den fule tar till orda

 

 

 

 

Föreståndarinnor på fattighuset i Haarlem målade av Frans Hals. Stolta upprätthållare av allmänfinansierad välfärd i det kalvinistiska Holland på 1600-talet.

 

Klaus och jag har läst samma debattartikel.

Kommentarsfunktionen stängde så Klaus kommenterade här i stället och då tänkte jag att vi får väl fortsätta prata här. Artikeln är skriven av två människor som tycks leva i en drömd liberal värld där staten är den Onde och den fria marknaden den Gode. För att representera den lilla människan, den Fule, måste jag reagera med dessa ord:

Vilket hemskt inlägg och ett förfärande tecken i tiden när man under kristen täckmantel för fram den mest hjärtlösa Manchesterliberalism. Eller är det en slags naiv anarki dessa debattörer förespråkar? Hur som helst talar all forskning och erfarenhet för att de har grundligt fel. Ett samhälle där staten är svag och tandlös råkar den svagaste illa ut. Ska det vara frivilligt att ta hand om den fattige får de flesta fattiga förgås. Redan i tredje moseboken är det tydligt att detta att dela med sig inte är något som människan gör lättvindigt, se på de straffbestämmelser som behövdes för att förmå människor att betala tionde.

Dessutom är det tvärtemot vad dessa debattörer helt ur luften påstår. I välfärdsstater litar folk mer på varandra och är mer givmilda än i stater som följer deras modell. Man kan till och med mäta nivåerna av tillitshormonet oxytocin och se att välfärdsstaterna i Norden har mer av tillit än länder med liten social offentlig trygghet, längst bort från Norden på oxytocin-skalan befinner sig Uganda, ett land med den modell dessa förespråkar för social trygghet.

Richard Wilkinssons sociologiforskning sedan 40 år visar att samhällen med små klyftor och stark välfärd är friskare samhällen än motsatsen. INGET talar för att en frivillig social välfärd skapar trygghet och välstånd eller goda människor. INGET talar heller för att en generell välfärdspolitik skulle skapa ökade klyftor, det motsatta däremot är lätt att belägga. Man kan exempelvis studera Sveriges historia de senaste 150 åren.

I alla stater som litar på välgörenhet istället för socialpolitik är klyftorna stora och brottsligheten enorm. Skräcken hos den rike för att bli rånmördad kan bara jämföras med skräcken hos de fattiga i otrygga slumområden där brottssyndikat ofta tar över de välfärdsfunktioner som staten borde tillhandahålla.

Den samhällsmodell som dessa Manchesterliberala debattörer förespråkar passar endast den snåle och rike som inte bekymrar sig för att tvingas leva bakom murar i skräck för att hans tjänare ska stjäla eller mörda för att få del av hans rikedomar.

Jag däremot betalar hellre skatt.

Även kommentatorn med Avataren och le Nom de plume Moder Theresa reagerade:

 

Moder Theresa

Är det meningen att hemlösa för alltid ska vara hemlösa, bara för att tillfredställa självgoda idealister? Kom inte och påstå att Frälsningsarmén, med flera, kan lösa den akuta bostadsbristen i hela Sverige. Jag hoppas verkligen att regeringar över hela världen lyssnade till påven Fransiskus julpredikan om solidaritet så att de lägger om politiken med de svaga i centrum i stället för kapitalismen. Välfärdsstaten är nödvändig.

Klaus kommenterade här:

Alma: Vill tacka dig för ett inlägg du skrev till en artikel om att staten bör ta ett steg tillbaka och istället välgörenhet. Du fick verkligen med mycket i den texten och det var så bra att jag har kvar det på mobilen. Fick intryck av att de klippte av diskussionen snabbt, men det kanske bara var jag som upptäckte den sent.
Ja, tänk att både få mer pengar för sig själv och dessutom få njuta av sin egen godhet på basarerna.

 

 

 

 

 

 

 

Något jag reagerar över i artiklen:

"Med tiden följer ett förändrat sinnelag där människor blir allt mer krävande och där man börjar ta hjälpen för given. Och välfärdsstaten hjälper inte enbart de mest utsatta utan snart sett alla, genom barnbidrag, studiebidrag, föräldraersättning, hälsovård, skattesubventionerade sim– och idrottshallar, lönebidrag med mycket mera.
På så sätt blir vi alla en del av en bidragskultur där vi löper risk att sätta våra förmenta rättigheter före vårt personliga ansvar för oss själva och vår nästa"

aådana här tankar är inte ovanliga i dåliga tider när man skuldbelägger dom fattigaste och kräver hårda nypor , sänkta bidrag till människor med psykiska problem och missbrukar problematik som lever på social eller aktivitetsstöd som ska "skylla sig själva".ett slags förakt att hade människor bara tagit sig i kragen så hade deras liv varit annorlunda...väldigt dålig psykologi och människokunskap säger Lars.

Lars: Javisst. Och väldigt egoistiskt. Fruktansvärt att ursäkta sitt kallnade hjärta och snålhet med att de fattiga får skylla sig själv eller att det bara är bra och karaktärsdanande för sjuka och arbetslösa att bli beroende av rika människors godtycke.

Visst finns det en viss risk för att man förslappas om saker och ting blir för bekväma, men de överdriver risken och dessutom är risken betydligt större för människor som är avskurna, lider och saknar sammanhang och mening, dvs sådana som blir allt fler i låt-gå ekonomier. Och de som orkar behålla någon initiativkraft blir inte så sällan kriminella.

Och varför låta det stanna vid pengar vad gäller risken för förslappning? Finns inte den risken där även vad gäller mataffärer, transporter och religion. Låt oss jaga med påkar, blocka vilda bär, bara använda våra fötter till transporter och ha en åskgud!

Framförallt så fungerar inte det samhälle som artikelförfattarna pläderar för. Det har prövats och provas alltjämt. Konsekvenserna är hemska och man måste antingen vara okunnig eller sakna medkänsla för att propagera för något sådant. Det funkar ironiskt nog inte ens ur marknadens synvinkel!

Skulle dygden skadas om de fattiga får lite mer resurser av det gemensamma istället för att jag ska känna mig så god, så god, när jag givit en spottstyver? Det förhåller sig tvärtom.

Och gissa vilken bok detta är taget ur. Kan det vara Nalle Puh?

1 Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen. 2 När du ger en gåva*, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. 3 Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, 4 så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Sant Klaus när du skriver att detta prövats
Jag tänkte på USA där vissa kyrkor och företag tar hand om sina egna på ålderns höst och har hem för åldringar, men ändå finns det "bagladies" och äldre män som sover på parkbänker. Kanske för att dom inte hör hemma någonstans, tycker att det är tryggheten med vårt svenska system som gäller alla.

Helt Rätt Alma, jag har ju lönebidrag nu som artikel författaren tycks reta sig på , tycker det är tur att det finns ,för personer som jag som har vissa "psykosocial" problem att staten hjälper att förklara för en arbetsgivare att vi har en kille här som har lite problem och erbjuda arbetgivare att staten kan tänka sig betala en del av lönen och att det finns en chans att få ett arbete där man fungerar, dom som har skrivit artiklen tror jag begriper lite för inte blir det bättre i samhället för att man ska tvinga folk att vara sjukskrivna eller söka pension eller sitta på gatan för i slutet får ju ändå samhället betala.

Lars - Ja, precis!!