Hästkillen

Aron är en riktig liten hästkarl men han vill kallas hästkille. Det är roligt för mamma att ha en själsfrände i honom. Praktiskt också att jag kan koncentrera mig på Smilla medan han rider Chateau och att denna lilla 20-kilosperson kan sitta upp på Smilla så hon vänjer sig innan en trettio kilo tyngre person ska göra sammalunda om någon månad.

 

 

 

 

 

Skönt att dela både intresse och liv med en riktig hästvän.Dessa hästar får verkligen bra service av dig och Aron.Ha en fin söndag.

Ulla: Ja, du har så rätt. Jag och hästkompisen Maj-Britt brukar säga att vi är hästarnas slavar och det stämmer nog=) Underbart att dela liv med barnen. Annars blir det nog lätt så att man bara går om varandra och utdelar order i enkla huvudsatser i en familj.

Så mysigt att få dela ett sådant underbart intresse tillsammans :)