I hästkretsar är det som i kristna kretsar: olika läror är för tillfället på modet. En lära säger att man aldrig ska sko sin häst, en annan säger att man alltid ska rida barbacka och bettlöst eller helt utan träns, man kan tänka sig en halsrem under inridningen men sedan ingen utrustning.

 

Ewa berättade på clinicen att när det handlar om skodd/oskodd gäller det att vara inkännande: "Det beror på". Själv har hon många hästar de flesta är oskodda utom två. Sak samma med bettlöst eller olika bett: "Det beror på". En häst går bra bettlöst en annan trivs med tränsbett och en tredje med stång. Enligt en undersökning på SLU där man testade tredelat tränsbett, tvådelat tränsbett och stång visade sig att det finns hästar som gick bra på tvådelat tränsbett, andra gick bäst på tredelat tränsbett och de flesta gick bäst på stång. "Det beror på".

 

Här kommer vårt ansvar in. Vårt ansvar som människor är att använda utrustningen för att kunna kommunicera med hästen och samarbeta utan att orsaka hästen obehag. Att rida barbacka är därför en bra variation men det skapar obehag för hästen om jag rider den i timmar på det sättet eftersom vikten inte fördelas så väl över hästens rygg. Jag rider aldrig Smilla barbacka ännu just av den orsaken. Ewa påminde om att när man sitter upp ska hästen inte märka något: "gör dig obefintlig när du sitter upp". Precis så har jag tänkt från första gången jag satt upp på Smilla.*

 

Vårt ansvar är också att se vad min häst mår bra av, hur just vi kan kommunicera bäst. Att släppa kontrollen innebär också att våga lyssna in sig själv och sin häst och göra det som passar oss bäst vad än den rådande trenden säger. Vi ska våga använda tamhästens kunskaper också inte bara låtsas att den är en vildhäst och kasta bort tusentals år av domesticering.

 

Det mod som krävs för att lyssna in just mina hästar kommer inifrån. Rent praktiskt innebär det att ha en stark core-muskulatur så jag kan ta ansvar för att bära mig själv på hästryggen. Där tänker jag att vi lär oss något viktigt om livet i stort. Kraften kommer inifrån, modet kommer av en vältränad core-muskulatur i själen också. Yttre bekräftelse ska inte styra mig och bära runt mig hit och dit. Med Anden som ett inre ankare blir jag trygg när det stormar runt omkring och trenderna växlar.

 

  *Så jag tycker förstås att Ewa är oerhört klok, vi har ju en tendens att gilla dem som tycker som vi=)