När störstsonen var liten, tre år och en tvärhand hög, älskade han att rita och måla. Ett av hans mest oföglömliga verk var en häst med jättestort huvud och massor av ben som spretade åt alla håll enär den galopperade och bockade vildsint. Störstsonen gav alltid sina mästerverk namn och detta kallade han "Vildens häst för den är så vild".

 

 

Sedan dess har detta blivit ett ordspråk och talesätt från den svenska  Lappmarken* som vi i vår familj använder så ofta det passar. När jag efter att äntligen tillfrisknat så pass så jag vågade mig på ridturer i snabbare tempo än mycket långsam skritt på hellång tygel lät jag Smilla springa lös i det av snösmältningen förvandlade landskapet blev detta ordspråk aktuellt. Linnea som följde med till fots skrattade högt: "Hon är som utsläppt på grönbete!" och när vi såg på bilderna från den härliga ridturen utbrast hela familjen: "Vildens häst för den är så vild" när vi såg denna bild: